Så här års brukar det dyka upp lite krönikor som sammanfattar det som varit, samt ser fram mot det som komma skall. Detta är Fredrik Holmboms krönika. Vill du också gästblogga här? Dra iväg ett mail till mig. //emma

GÄSTINLÄGG: I Sverige är vi rätt nöjda med att vara “lagom”, vi skryter med att det är bara i svenskan som ordet lagom finns. Vi är ganska lagoma i Sverige, vi betalar lagomt mycket skatt så att vi får lagomt mycket pengar över att köpa lagomt mycket lyx. Har du för mycket lyx kommer jante in och säger att du inte längre är lagom.

Vi kör lagoma bilar, vi äter lagomt fet mat, går lagomt ofta på gym och så vidare.
I allt man gör är det oftast bäst med lite lagomt, för mycket chips framför tv’n på kvällen och du slutar vara lagomt överviktig.

Balans.

Våra politiker av idag dividerar fram och tillbaka vad som är en lagom nivå av skatt och välfärd, och har så gjort under många år. Finns nog väldigt få som är helt nöjda med den balans som finns idag, men den är lagomt dålig för alla anser nog en hel del. Andra anser att den inte är lagom nog.

Men den faller inom spännvidden för lagom, du betalar inte hela din inkomst i skatt och lever på vad staten anser du ska ha. Du behåller ej heller hela din lön och får sen betala själv till privata poliser och sjukhus.

Balans.

Blå eller röd-grön regering spelar ingen större roll, förändringarna är inte monumentala, även om det skiljer sig lite mellan blocken.

Ur balans.

Men det finns ett område där dagens politiker helt tappat balansen. Ett område där de röd-gröna öppnade dörren och de blåa har sprungit vidare i en allt ökande takt.

Vi pratar om den personliga integriteten, åsiktsfrihet, yttrandefrihet, helt enkelt grundläggande medborgarrätt. Det där våra far- och morföräldrar kämpat för att uppnå.

Lokalpatriotisk som man är så brukar man ofta slå sig för bröstet och tala om hur bra Sverige är, ialla fall när man talar med folk från andra länder. Men vad har vi att vara stolta över egentligen? Vi har inte haft allmän rösträtt i mer än 65 år, mindre än en livstid. Visst, vi har haft val längre än så, men inte alla har fått rösta. Kvinnor har bara fått rösta i ca 90 år, ungefär lika länge som rösträtten inte har varit inkomstbaserad. Så sent som 1989 fick vuxna som varit omyndigförklarade rätt att rösta. Så sent som 20 år sedan.

Passande nog samma år som berlinmuren föll, en vändpunkt i världspolitiken. Kalla kriget tog slut, och världen blev en friare plats att leva i.

Ett tag ialla fall.

Jag är osäker på när det började vända, också svårt att peka ut en direkt orsak utan att låta som en konspirationsteoretiker. Vad som är mycket uppenbart är ialla fall att efter elfte september så eskalerade inskräkningarna i vår så svårt vunna frihet.

Medans våra folkvalda pratar om utanförskap och jobben först, så skapar man samtidigt ett samhälle där merparten av dess befolkning är kriminella. Man inför inskräkning efter inskränkning i den personliga integriteten, man avlyssnar mer och mer. Inte bara de som är misstänkta för brott, utan platser där misstänka kan tänkas vistas, deras släktingar och bekanta. Man väljer att signalspana på hela befolkningen och inom kort kommer man börja registrera varje besökt webbsida, varje telefonsamtal, varje skickat sms, när, till vem och var man befann sig när kontakten gjordes.

Man registrerar allt om sin befolkning, man tar dna-register som finns för forskning endast och överlåter detta till polisen att användas fritt. Man registerar mer och mer och samkör registrerna så att allt man gör blir känt av stat och myndigheter, samtidigt som mer och mer av den politiska beslutsprocessen hemligstämplas. Offentlighetsprincipen får stå tillbaka, myndigheter gör det besvärligare för gemene man att få tillgång till offentliga dokument och tar ut avgifter för besväret.

I och med bloggarna och de sociala mediernas genombrott så kan alla, vem som helst, uttrycka sina personliga åsikter lätt och enkelt. Men att göra så har visat sig kunna leda till att man riskerar att förlora sitt arbete. Ibland behöver det inte ens vara något kontroversiellt man säger, bara det faktum att man utrycker en egen åsikt kan vara nog om man har fel arbetsgivare.

Ur Balans

Allt detta och mer som kommer, gör att man som medborgare i detta land, eller för den delen som EU-medborgare, inser att allt man gör granskas. Och vad gör man när man är granskad, man undviker att synas. Man faller inom normen, sticker inte ut, säger inte vad man egentligen tycker. Anpassar sig efter omgivningen. Blir en del av den stora gråa massan.

Om jag ska ta på mig profethatten och sia om framtiden så tror jag inte vi har sett det värsta ännu, jag tror vi kommer få se regeringar i fria väst allt mer bekämpa och inskränka vår frihet. Allt under förespegling att föra kampen mot terrorism. Vi kommer få legitimera oss oftare, förklara varför vi är där vi är. Allt vi gör kommer att loggas och om vårat beteende avviker från normen kommer vi utsättas för undersökning av säkerhetspolis, allt för att skydda oss från odefinierade yttre hot.

Kontanter kommer att försvinna, eftersom bara den som vill smita från skatt eller har olagligheter för sig behöver kontanter. Staten kommer kontrollera alla banköverföringar, och stoppa misstänka transaktioner. Blir du misstänkt fryses alla dina tillgångar.

Tills en dag.

Då droppen rinner över, då murar rasar. Det börjar med en liten darrning som nästan inte känns. För att sedan öka. När väl dammen har rasat kommer det inte gå att stoppa, och de som tidigare motarbetat friheten kommer svepas bort. Oskyldiga kommer också att straffas i utrensningarna, men den som tiger samtycker, så är vi inte alla skyldiga?

Har vi redan kännt darrnigen? Eller kommer vi att få se ännu mer inskränkningar i vår frihet innan det spricker?

Balansera

Men det är ännu inte försent att vända utvecklingen, att förhindra fler övergrepp på vår frihet innan det går så långt att det endast är revolution som återstår. Även om jag tror att ovanstående kommer att inträffa, så kommer jag göra allt jag kan för att förhindra det. Redan nu i vårat inte fullt så ofria samhälle sticker jag ut som en oliktänkande, eftersom jag vill ändra den inriktning samhället har.

Kommer samhället gå så långt mot ofriheten att jag kommer klassiferas som terrorist, eftersom jag vill byta ut befintliga makthavare? Eller kommer vi lyckas?

Jag vet inte.

Men jag vet att nästa hållpunkt på resan mot eller bort från fördärvet är den 19:e september 2010. Då är det riksdagsval i Sverige, får de som nu bestämmer en klapp på axeln och förtroende att fortsätta på som de har gjort? Eller kommer de få en knäpp på näsan och en tillsägelse att nu accepterar vi inte det här längre! Att vi är födda fria och vill få dö fria!

Jag vet inte.

Men jag hoppas…

Läs mer och tänk själv: Göran Widham, HAX, Syrrans Granne, Rick Falkvinge, Igen, Christian Engström, Acta, PKU-registret, Översikt över övervakningslagar, Bloggande chef fick sparken, Newsmill, Barometern, Berlinmuren, Rösträtt, ÅdalenLagom

/Fredrik Holmbom

* * *

Andra bloggar om: , , , , , , , ,