Jag känner ofta frustration över att inte riktigt hinna med allt som jag skulle vilja göra. På sistone har det varit ganska svårt att kombinera engagemang i politiska frågor och engagemang i andra saker, typ, vardagslivet. När jag läser Isobel blir jag lite ledsen därför — där det indikeras att bara för att jag (och andra) inte skrivit om händelserna i Köpenhamn så innebär det att jag inte bryr mig. Nu menar hon inte mig specifikt, det snackas ju om “högerbloggar”, men det påminner mig om en problematik som jag stöter på ganska ofta i opinionsbildande sammanhang och inspirerar till den här personliga funderingen.

Viss kunskap “har man ju” gratis. Man behöver inte rota så mycket för att få ihop en text. Andra saker måste man läsa på om för att man helt enkelt inte är insatt. Det kräver en del av de som lyssnas på, så att säga. Ofta är det svårt att hänga med. Man måste aktivt leta fram saker, sätta sig själv i informationsflödet och lära sig. Det finns så mycket som behöver talas om, informeras om inte minst. Att inte veta om något eller börjat fundera på saker innebär inte nödvändigtvis att man skiter i det.

Jag tycker att Köpenhamnssituationen är viktig att opinionsbilda kring även om jag bara lyckats spendera en paragraf om den förskräckliga Lymmelpaketet här på bloggen. Bara för att jag inte skrivit om det innebär det inte att jag inte tycker det är viktigt alltså. Samma gäller för flera olika saker här i världen. Jag skulle önska att jag slapp den värderingen över saker jag inte hinner med eller ens emellanåt vet om behöver uppmärksamhet.

Som en liten twist har jag de gånger jag “skyndat fram” saker i syfte att lyfta fram aktualiteter som jag inte är helt insatt i åkt på däng för att jag inte är expert dessutom. Man är dum som är tyst och dum som berättar om något.

Jag slås av hur varje gång någon försöker skuldbelägga fram opinion (det händer oftare än man kan tro) så är det bara de som bryr sig som reagerar. Man straffar helt enkelt de som egentligen behöver inspiration, information och stöd. Det riskerar helt enkelt att slå galet när man opinionsbildar om hur en del är usla på att opinionsbilda istället för att informera om situationen i sak. Risken är att man sitter precis lika ovetande om situationen och mest bara känner ett behov av att försvara sig.

För de som möjligen skulle behöva känna sig träffade skiter per default i den sortens resonemang, inbillar jag mig. Är det betydelselöst från början för någon, är det betydelselöst punkt slut. Det kanske är viktigt på sätt och vis att folk får veta att några är fel ute men försök att inte slänga ut alla med diskvattnet då.

Ett stort tack till alla de som delat med sig av sin kunskap och sina tankar kring läget i Köpenhamn. Särskilt tack till Klara vars berättelser om händelserna i Göteborg för några år sedan spridit ljus över en situation jag faktiskt missade när det begav sig. Inte för att jag sket i det, jag visste bara inte bättre. Och vill ni att jag ska veta och förstå, försök att inte utmåla mig som fiende först.

Berätta hellre vad jag missat och be om min hjälp. Jag erbjuder dessutom ständigt den här bloggen som plattform för de som vill gästblogga. Opassande.se är kanske inte världens största eller bästa blogg, men några går att nå härifrån. Använd min blogg, vettja, när jag personligen inte räcker till.

* * *

Andra bloggar om: , , , , , , , ,