Jag läser hos Olof Bjarnarsson att Amanda Brihed, Hanif Irandoost och Jens Odsvall (igen) ber svenska regeringen att öppna dörrarna för behövande i den svenska ambassaden i Iran, där det för närvarande är oroligt pga av en stark folklig önskan om att demokratisera landet. Hos Nima på Nordic Dervish kan man följa händelserna löpande — varning för mycket starka bilder. Svenska medborgare har nu dessutom efterlysts av interpol, det verkar som att de i egenskap av regimkritiker blivit stämplade som terrorister.

Svenskan har följt Christian Engström i EU-parlamentet ett dygn och lett till en trevlig artikel. Han blir även recenserad av andra parlamentariker, som bl.a. tycker att han snackat för lite i kammaren. Själv blir jag påmind om hur det dröjt med det där att Amelia Andersdotter är tänkt att åka ner också, nån som vet hur det går med det?

Det är nåt med Martin Peterssons förslag till “anti-parti” för att förhindra SD att få praktisk makt i riksdagen, som får mig att fundera. Är tanken med den där artikeln att stoppa SD eller att peka på att de demokratiska spelreglerna i Sverige har det här utrymmet? Folk har i alla fall lagt ner en massa möda på att såga själva förslaget, själv sitter jag och undrar så smått vad den lagliga möjligheten till ett “anti-parti” egentligen innebär i praktiken? Jag tycker mig se att både kvittningssystem och partistrategier får sig en spark med hans förslag. Dessutom sätter det trycket om politiska löften att inte samarbeta med partiet i ett lite annat ljus.

* * *

Andra bloggar om: , , , , , ,