Jag vill veta varför folk skickar hotelser till skribenter de anser tycka fel saker på ett eller annat sätt. Själv är jag nästan helt förskonad från den sortens behandling och misstänker att det kan bero på att jag inte är särskilt provocerande. Innebär det, som Isobel snuddar vid i länken ovanför, att man alltid ska försöka navigera bort från kontroversiella ämnen för att slippa riskera den sortens bemötande? Eller ska man behöva stänga av kommentarsfält och därmed kapa möjligheter till dialog?

Jag slås dessutom av den omöjliga paradoxen av att kvällstidningar ofta skälls på för att vara osubstantiella och när det dyker upp frön för viktig samhällsdebatt så behandlas det på det här viset. Ja, jag inbillar mig t.o.m. att det är samma personer som gör det. Det är konstigt, hur jävla förbannad jag än blir på något eller någon så får jag aldrig lust att skicka hotelser. Så jag landar där jag började — varför gör folk såna saker?

Å andra sidan är det tydligen “kontroversiellt” att ta saker med en klackspark ibland, får jag intryck av (via Rasmus) i Maja Lundgrens inlägg (läs gärna kommentarerna också). Folk har alldeles uppenbarligen stora problem med vad de upplever vara auktoriteter, en kvalitet som de ironiskt nog själva verkar ålägga sina hatobjekt. Maja beskriver hur folk lägger ner energi på att misstänkliggöra henne och hennes motiveringar att skriva och hur det får henne att må. Och de flesta av oss har väl dessutom stött på hatet mot de bloggar som väljer att vara helt ytliga och inte ta ställning i nånting. Kvar finns bara att hålla tyst.

Sluta mobba och tänk på andra lite mer, skriver Mary, med anledning av att Björn Ranelid känner sig mobbad. Jag upplevde inte Ulrika Goods bidrag i Ranelid-kommentarerna som särskilt mobbande iofs, skrattade till och med lite, men Mary har en poäng i att hans perception naturligtvis har ett värde också. Offentliga människor behöver “stå ut” med saker är traditionen, på gott och ont. En tradition som faktiskt behövs nånstans ändå. Men var går gränsen mellan en enskild persons känslighet och andras rätt att få göra påpekanden om deras karaktär? Skrapar man på ytan handlar det om personers makt, men när man börjar gräva lite blir det svårare.

Det osar väldigt mycket jante om alla tre situationerna. Du ska inte tro att du är något kan de summeras ihop till snyggt och prydligt. Jag konstaterade härom dagen att vi alla har olika perception och tålighet och att det oftast är skitsvårt att rätta in sig i de sociala leden. Det finns ju som sagt inget som bestämmer vad som är rätt eller riktigt sätt att bete sig, även om Göran är något på spåren med sin fundering. Men hotelser går tammefan fetbort, det hoppas jag vi alla kan vara överens om.

Känner man minsta respekt för frihet att yttra sig så ger man fan i att censurera folk genom hotelser och personangrepp. För mig är det samma sak som att låna ut sig till fascism.

Ursäkta invektiven.

* * *

Andra bloggar om: , , , , , ,