fraPeter Sunde har funderat lite på FRA-lagarna och har klurat ut en välkommen teknisk lösning för att kringgå massavlyssningen. Lösningen i sig är inte olaglig men fick Andreas Ekström att fundera på om det är särskilt demokratiskt att kringgå lagar, vilket dragit igång en mycket intressant diskussion i hans kommentarsfält.

Det finns ett frö av tänkvärdhet i hans inlägg och efterföljande diskussion även om han har fel i det hårdragna: Att bryta mot lagar blir i hans resonemang detsamma som att vara odemokratisk och han kallar Peter Sunde för “samhällsfiende” (vilket nog får anses vara lika polariserad argumentationsteknik som Ekström anklagar andra för att använda sig av). Det finns massor av exempel på lagar som behövts brytas mot historiskt för att påpeka det absurda i dess existens och lär behövas framöver också.

Varför Andreas har en poäng nånstans, tycker jag bor i det jag skrivit om på olika sätt tidigare, att vi riskerar odla ett samhälle där lögnen blir vår enda trygghet i slutändan. Isak Gerson ställde en mycket viktig fråga strax före jul: vad blir konsekvensen när människor konstant bygger över lagar de inte gillar?

Om man dagligen får höra att man är en tjuv, och om man dagligen vänjer sig vid att behöva gömma sig för rättssystemet, då kommer man lära sig de mönstrena. Vi riskerar att en hel generation växer upp utan en syn på stöld som något dåligt.

Det diskussionen gjorde för mig var att fundera över mitt egna ansvar att öka klyftan. Jag kan inte sluta kämpa emot vad jag anser vara urholkning av våra rättigheter och hoppas ganska mycket på den parlamentariska processen. Att rösta in Piratpartiet i riksdagen t.ex., för att försöka lösa åtminstone några av de stora problemen. För i grunden ser jag lagar som inte är förankrade bland medborgare och grundade i respekt för desamma som det stora problemet.

Men det finns också ett mått av “bråttomhet” som börjar kännas alltmer akut för många, mig själv inkluderad. Den känslan i kombination med faktiskt teknisk kunskap om hur man kan kringgå, i våra ögon orimlig, lagstiftning kan vara lite intressant att fundera över hur det i sig påverkar samhällsutvecklingen eller kanske snarare samhällskulturen.

Tekniken ligger i stort före lagstiftningen men lagstiftare världen över gör sitt bästa för att förhindra tekniken. Vi har hamnat i en låsning där varje aktion, för eller emot teknisk utveckling, kan leda till något rätt läskigt. Kanske hjälper vi i viss mån till att gå mot den framtid vi är rädda för? Jag har gärna fel. Men det skadar nog inte att tänka ett varv på det i alla fall.

Jag tycker ju som bekant mig veta vilkas fel jag anser det vara att vi befinner oss i den här situationen, men hjälper jag till att förbli i den? Hur kommer man i så fall ur den?

* * *

Andra bloggar om: , , , , , , , ,