Så här kan det se ut när jag sitter vid datorn.

hoppsan

Överst till vänster ligger en tv-serie och rullar. Under den ligger tweetdeck som följer twitter. Och så skype bredvid. Inte sällan brukar det finnas ett browserfönster också, för att inte glömma att jag ibland även jobbar med saker i andra program. Om nån i precis det här ögonblicket frågar vad jag gör, vad kan jag svara då utan att det låter helt sjukt?

“Jo, jag sitter i nåt som väl närmast kan liknas vid ett enormt rum med hundratals människor, följer konversationer, snackar emellanåt om allt möjligt, filar på en banner, skriver ner stolpar för en bloggtext och tittar på en tv-serie. Kanske inte precis på samma gång men lite varvat sådär.” För att använda sig av ett ord i stället: “Jag multitaskar.” (Låter lite lagom ekivokt om man som jag envisas med ett svenskt uttal på det.) Ett uttryck som inte funkar för alla som förklaring, såklart.

Jag skulle vilja kunna säga vad jag gör, på ett enkelt sätt och bli förstådd. Men det är en bra bit kvar för många att acceptera det här fenomenet. Det händer att folk säger saker som att nån är sjukligt beroende för att de kollar mail på semestern. Jag har försökt att förklara att det kanske skulle vara så för just den personen som tycker så, men att det antagligen inte är det för den som det faller sig naturligt för.

Jag upplever att det är lite som att säga att nån som har talang för att springa är sjuklig som gillar det och gör det. Eller laga mat. Eller nåt annat som är naturligt för vissa men inte för andra. Kanske slänger man sig med sjukligt-argumentet då också, vad vet jag.

Men ändå. Hur många i Sverige är inte beroende av sina telefoner, på riktigt? Hur många skulle klara sig utan en telefon, kan inte tänka mig att det skulle vara särskilt många?

Det ses nog knappast som sjukligt att vara beroende av transportmedel för att kunna ta sig någonstans, heller. Snarare är det en socialt accepterad nödvändighet. Att vi är beroende av olika saker i samhället kan inte jämställas med sjuklighet per automatik.

Det finns såklart en och annan som anser det och därför ställer sig utanför. Men jag misstänker att de nog ses som lite sjukliga.

* * *

Missa inte Jonathans härliga initiativ. Ej heller partiledarna i Oz. Christian berättar om ett gäng spanjorer som deklarerat krig mot verkligheten, vilket Göran fyller på några tankar kring. Sen har farmor Gun tänkt kring empatilös politik samt tipsar om lite läsning om Acta. Kent Persson tycker att det är dags för lite självkritik apropå empatilösa inlägg i debatten. Jacob Dexe skriver om en svårformulerad att-sats. Rick Falkvinge har svarat Carl Bildt i svenskan.

Anna Troberg tipsar om konsten att inte bre sig själv för tunt. Bengt Johansson lyfter fram en avhandling om vad folk är rädda för och konstaterar att det i alla fall inte är terrorism. Visst har Unni en poäng, att bli tvingad att bära burka eller förbjuden att göra det, känns faktiskt ungefär lika illa principiellt sett. Själv toppar jag just nu Piratpartiets nya lista på Politometern för inflytande, Martina skriver lite mer och tipsar om nyttigheter.

* * *

Andra bloggar om: , , , , , , ,