Det här inlägget började med intentionen att skriva om att man inte ska tvinga folk att använda sig av social media. Men på sistone har jag börjat avsky det uttrycket så smått och inser att det är lite problematiskt. Det har använts i så opersonliga sammanhang, i strategiska syftningar, att det börjat tappat en massa värde för mig personligen.

Partier köper in tjänster och ska prångla ut politiker i social media. Företag gör detsamma. Det ska varumärkesbyggas online och social media är vägen dit. Plötsligt är samtalet, dialogen och tillgängligheten bortkollrad och social media används för att “megafåna” på digital plats. Det bortses friskt från “social” och fokuseras helt på “media”.

Det har för alldeles för många blivit ett ord för marknad, för media och det personliga, det sociala, eroderas alltmer av de som verkligen behöver förstå det. Det är helt okej att som organisation välja prova den vägen men jag har börjat erfara att människors förmåga att skapa sociala nätverk offras på kuppen och det är lite som att plocka av hjulen på cykeln.

Personen är oftast viktigare än saken online. Visserligen innebär det att det finns en marknad, men där marknaden träder in får inte det personliga trängas ut. Det måste handla om att låta människor hitta sin nisch och känna sig bekväma. Vi ska inte ens skygga för värdet av chattklienter som kallas fikabord om det passar bättre för enskilda individer. Allt annat riskerar upplevas som fejk och är förödande för vilket varumärke som helst.

Därför blir jag lite arg på att partier anställt personal för att rodda upp politikernas existens online som om de inte räknas annars. Jag blir arg när jag pratar med folk runt omkring mig som ska tvingas hänga online utan att veta riktigt vad som förväntas av dem. Och jag blir arg på mig själv som tillåtit det bli för mycket marknad och för lite människa i samtalen om internet i min omgivning.

Många tror att syns de inte här, behöver de skämmas på ett eller annat sätt. Eller att det är viktigt att slå igenom online för att kunna etablera sitt varumärke. Visserligen behöver nog en och annan skämmas för att vara otillgängliga (som i grund och botten inte är sammankopplat med nätet alls), men i stort har det uppstått nån form av tvångssituation som inte är utvecklande.

Social media är människor. Det finns plats för både marknad och människor. Men tvingas folk ut att agera efter specifika uppifrån styrda regler, motarbetas själva själen i det. Som organisation ska man akta sig för att bli de som inspirerar motstånd mot upplevda hot mot det fria och utvecklande samtalet. Mot möjligheter att upptäcka varandras olikheter och lära oss av varandra. Det handlar om att delta, inte om att toppstyra.

Alla vill nödvändigtvis inte sitta i ett “media” och synas i syfte att sälja — men de flesta gillar att prata med varandra. Det är det där sistnämnda som är det viktiga. Vi pratar om allt. Inte bara det som nån auktoritet kanske vill att vi ska prata om, vilket innebär att de som ska tala i annans sak får det svårt. Kanske är det inte så konstigt då att så många känner ett motstånd mot att börja delta online.

Finns det förresten några synonymer för social media?

* * *

Andra bloggar om: , , , , , , ,