Jag har försökt att förhålla mig neutral (men ärlig) i diskussionerna de senaste dagarna. Inte det lättaste ska väl sägas. Men Christian Engströms anklagelse om att valberedningen försöker göra nån form av kupp blev lite väl bisarr för att ha överseende med.

Jag vill inte attackera Christian eftersom jag tycker att han gör ett bra och viktigt jobb i Bryssel och det är inget snack om att han själv bestämmer vad han känner sig bekväm med när det gäller att låna ut pengar till partiet. Men när det gäller valberedningens avsikter är han ute och cyklar. Självklart har de människorna inte försökt kuppa. Han motsäger sig själv till och med, som säger att “årsmötet avgör hur det blir”.

Om det är viktigt att Christian Engström är med i styrelsen krävs bättre argument än att misstänkliggöra folk, när de inte ser behovet av att han sitter där.

Därmed inte sagt att alla andra involverade i dispyterna som lett fram till situationen Christian agerar på (i affekt antar jag) är perfekta. Allt började säkert mycket tidigare, men vad som tycks vara den bärande punkten i motsättningarna i Piratpartiet är ett gräl som uppstod mellan representanter från Ung Pirat och Christian Engström i en chattkanal.

För att göra en lång historia kort, så handlade det om vilken grad av fokus vi som parti ska lägga på byggandet av organisationen. Eftersom detta ledde till ett gräl har det naturligtvis polariserats: Antingen organisation eller valframgång 2010. Ett antal uttrycksfulla individer valde snabbt att ställa sig på varsin barrikad i frågan. Båda sidorna har rätt och båda sidorna gör fel — och ingen vill erkänna sitt ansvar i situationen.

Infektionen har legat och grott och nu ser en del spöken överallt. Men det har gått för långt och samtliga involverade i det här grälet måste faktiskt ta och skärpa till sig. Fortsätter ni gräla är det ni som är problemet. Jag vill se problemlösning pronto.

Det silas mygg och sväljs kameler av enskilda individer samtidigt som några av oss försöker hålla blicken på den långsiktiga bollen. Majoriteten, vi som stretar, fattar inte varför vi ska tvingas in i dessa återvändsgränder och inte minst stressas att välja sidor som båda är helt klart undermåliga.

För föreningen, organisationen, partiet är ingenting utan sin politik. Men politiken riskerar slarvas bort om det inte finns en organisation som förvaltar den. Samtidigt sitter några av er och ställer dessa två viktiga element mot varandra, polemiskt, som om de vore varandra uteslutande. Det finns ingen anledning att välja mellan pest eller kolera när man kan sikta på att vara frisk.

Jag har fått smak för friheten det flexibla ger mig och har sett hur viktigt det är för PPs framgångar, men behöver även det stöd som det positiva i gamla modeller har. Jag vill att vi ska bygga nytt och bygga rätt. Ympa in det goda från gamla erfarenheter i den nya samtidigt som vi satsar på valet i höst. Det är ingen motsättning. Snarare en förutsättning. En åsikt jag delar med många som i det tysta verkligen lider av den här situationen.

Det råder inga tvivel om att Piratpartiet behövs. Gredelina kuvert, knarkhundar på skolan, vaghet kring datalagringsdirektivet… Det finns alldeles för många anledningar till varför partiet behövs. Vi behöver Piratpartiet.

Sammantaget kräver det att flera av er tar och skärper till er. Just nu diskvalificerar sig den ena efter den andra som inte klarar av att ingå i lösningar av olika anledningar. Alltför många enskilda individer tycker det är viktigare att rätt än att göra rätt. I det stora hela behöver vi inte er. Men vi behöver Piratpartiet.

Mikael har rätt i det stora hela, det här är större än enskilda individers detaljintressen. Jag är ledsen om det här låter nedvärderande. Men tillräcklig hänsyn har tagits till de som envisats med att gräla vid det här laget och ingen hänsyn har visats resten av oss som försöker gå framåt. Jag tänker följa hans exempel och skänka en tusenlapp till partiet som reaktion på det som hänt. (Om du också vill göra det så hittar du instruktioner här.)

I slutändan är det dock inte pengarna det handlar om om vi ska klara det här. Det är och har alltid varit aktivisterna det hängt på. Gräsrötterna som dragit gata upp och gata ner för att få oss valda in i EU-parlament och siktar på att få oss invalda i riksdagen. Alla de som tar sig tid att berätta för andra varför det är viktigt att driva informationspolitik. Alla de som på olika sätt bidragit till Piratpartiets framgångar utan att nödvändigtvis bli uppmärksammade för det.

Vi har ett oerhört stort ansvar att förvalta och det är dags att leva upp till det. För jag vet att ni kan — ni måste bara vilja också.

* * *

Andra bloggar om: , , , , , ,