Under avdelning wordness hamnar Joakims kommentar till mitt föregående inlägg. (Kudos till Olof B för taggen #wordness.) Kommentaren förtjänar att lyftas fram i all sin härlighet och fick bli ett gästinlägg:

GÄSTINLÄGG: Om vi för ett ögonblick använder samma terminologi som används om FRA-lagen i de vardagliga situationer du målar upp, Emma, så följer:

För att vi ska skydda oss mot stöld, misshandel och våldtäkter från okända – sk yttre hot – måste vi göra alla i samhället och världen kända, dvs neutralisera risken till samtliga yttre hot. Något som är känt är inte ett hot, för ett känt hot kan man gardera sig mot. T ex genom att riskminimera möjligheten för ett hot att bli handling; ha koll på plånboken, aldrig gå efter kaffe med laptopen obevakad … aldrig gå på krogen, eller anmäla en ung skötsam kille för våldtäkt.

Då vet vi hur det går.

För att vi ska kunna skydda oss mot inre hot – ohederliga partners, våldtäkt inom äktenskapet, partnermisshandel eller partnermord – måste vi OCKSÅ veta allt om omvärlden; den Okände kan en dag bli vår partner och därmed är alla Okända potentiella gärningspersoner, som kan stjäla vår plånbok från hallbordet, ladda ner porr på vår egen dator eller slå oss, våldta oss … kasta ut oss från balkongen.

Då vet vi också hur det går.

Inre hot är notoriskt svåra att komma åt, eftersom de utförs i en privat sfär där vi fordom inte ansett Någon Annan ska ha insyn. Men för att skydda oss mot även inre hot måste vi demontera den privata sfären och få en transparens mellan privat och politiskt. Vi måste börja tänka på Hen På Krogen som Misstänkt, för i denna vår värld just nu är Alla Misstänkta. Inte minst de som kan hantera ordet.

Att alla är (potentiella) våldtäktspersoner är en intressant tanke. Fullkomligt barock, förstås, men ävenså intressant. SKULLE verkligen t om PP säga stopp om de fick teknisk möjlighet att utan filter se vad medlemmarna – eller om medlemmarna fick möjlighet att utan filter se vad som sker i t ex Bryssel – har för sig? Om vi kunde följa Falkvinge real time, alla hans samtal, alla hans funderingar, alla hans möjligt misstänksamma handlingar?

Visa mig en enda människa som inte någonsin använt en annan människas skit för att vinna en poäng.

(Vissa i PP framstår som närmast messianska i sin iver att visa upp sig som Moderna Goda Krafter, vilket för mig är Mycket Misstänkt; men jag är en elak jävel som lyder the Cancermans råd, iofs. PP kanske är the Good Guys, rakt igenom, helylle. Den som lever efter valet få väl se ;) )

Information är hårdvaluta. Redan de gamla grekerna hajade det. Så på så vis kan jag förstå FRA och övervakningsbeivrarna. Med information om vem som är Mest Sannolik att stjäla din plånbok kan vi beivra plånboksstölden.

Problemet är att det är ett monokromt tänk, som ibland påminner om frenologi; Vissa Människotyper är Mer Sannolika Förövare än andra, och det är De Andra som då måste skyddas. Men eftersom vi alla är De Andra i Andras ögon, måste vi skyddas från oss själva, av De Andra. Så här uppkommer en paralyserande konflikt – för om vi inte ens kan lita på väktarna, vem vaktar då väktarna?

Mer kontrollmekanismer är lösningen. Mer väktare. The slippery slope of murder.

Vi vill kontrollera något så ologiskt om en mänsklig varelse genom att ställa upp statiska barrikader, när vi samtidigt vet att människan är en okontrollerbar varelse. T om PP vill ju få kontroll över oss, inte sant? Potentiellt sett för Goda Ändamål, men hur är det nu md goda föresatser?

Om det gick att kontrollera oss skulle slikt antisocialt beteende som i t ex Bjästa aldrig ha uppkommit (ni får själva bedömma vilket beteende som var antisocialt). Eller så skulle det ha uppmuntrats (se föregående parentes), för det handlar om ett så flykigt begrepp som “moral”.

Jag vet, jag låter som Josef Boberg i den här kommentaren, men iaf. Jag har iaf inte använt ett “= koldioxid i atmosfären”. Ännu :)

Det är den dominerande majoriteten av ett samhälle som bestämmer samhällets moral – och anser att denna moral är ett apoteos av all moralism. Skapelsens krona, s as. Det är en sanning som är lika sann, som falsk, eftersom varje samhällsgruppering i sig uppställer egna moraliska lagar; en god kristen gr nu vad goda kristna gör, en god muslim gör vad nu goda muslimer gör, en god piratpartist gör nu vad goda piratpartister gör. Varje kultur ställer upp sina egna regler, men när en dominerande kulturs regler ställs framför andras kulturella regel uppstår (minst) en konflikt. Det är iofs kulturrelativism, vilket är fult. I en västerländsk intellektuell kultur (som ju per definition är Bättre Än Alla Andra Därför Att Vi Säger Så).

Jag har använt en del nyord, ser jag. Som antisocialt beteende, t ex. Om något så vet jag att Ordet har Makt – regeringar har störtats p ga ord, krig har startats p ga av ord. Ibland fotboll också, men mest ord.

Kärnan är dock detta: Den dominerande moralen anser sig ha rätten att definiera inte bara våra Ord, utan också processen bakom dessa ord. Om ord vore ointressanta skulle inte Ordet vara värt att skydda – och skyddet är dels upphovsrätten, dels kontrollen av språket. Kommunikation, tycks det mig, är inte längre något som anses dygdigt – utan farligt.

Det finns orsaker till att strikta diktaturer låter de som bäst hanterar Ordet försvinna först. “If you don’t have a mouth, mr Anderson … How can you talk?”.

Stryper man ordet, stryper man åsikten. Stryper man ordet och åsikten, stryper man också möjligheten till att både yttre och inre hot kan kommuniceras.

Så. Vi måste visa att Ordet är Frihet. Att Ordet är fritt. Att oavsett kontrollmekanismerna kan aldrig Ordet fängslas. Det kanske är impopulärt hos vissa nyliberaler, men vi kan tänka på, för ett ögonblick, vad Olof Palme sa:

“Folkens längtan efter frihet kan icke nedslås med våld. Den kommer att leva och den kommer till sist att segra.”

Frihet är ordet. Ordet är frihet. Den som kräver total kontroll över ordet, kräver total kontroll över vår frihet.

(Jag är förkyld och har feber. Nu vet ni vad jag hallucinerar om, iaf.)

//Joakim

* * *