Erik Laakso låter meddela att han inte längre ingår i det Socialdemokratiska bloggnätverket Netroots och beskriver varför i en läsvärt inlägg:

Det kändes trist för mig personligen eftersom jag i flera års tid varit som en bålgeting på de socialdemokratiska bloggarna om länkkärlek och om betydelsen av att lyfta varandra i debatten när vi trots allt ofta skriver om samma eller liknande ämnen. Man kanske skulle kunna säga att budskapet som fick nötas in utan framgång under mycket lång tid till sist lärdes så bra att det slog åt andra hållet.

Jag har själv funderat på det där med svårigheterna att agera kampanjsite, hur det kan bli lite konstigt att bara “synas” inför val. När jag tycker att bloggen alltid är en tillgång för samhällsdebatten och den politiska utvecklingen, menar jag. Och kanske framför allt ser behov av att bloggare är sig själv och sina principer närmast. En förtroendefråga, som är avgörande för huruvida jag följer den eller inte.

Att stå helt själv förefaller kanske modigt och svårt men är ändå nästan en förutsättning för bloggens inneboende styrka, för att kunna delta i de nätverk som växer fram naturligt online. De där som ständigt startar, pågår och avslutas som det faller sig, beroende på de frågor man har gemensamt just där och då. Jag älskar den möjligheten och skulle sörja om det drunknade i alltför cyniska resonemang kring vilka jag skulle länka till eller vad som skulle vara avgörande för vad jag skriver om.

Javisst finns det “smarta tricks”. Pinga portaler, nischa in sig för att få en läsekrets, skriva så man syns på google. Men det måste grundas i nåt som är på riktigt. Det individuella engagemanget tror jag är en sån viktig grundsten.

Bloggen måste börja och sluta med den som skriver den som jag ser det. Du är själv det viktigaste navet, i en värld av dynamiskt nätverkande som uppstår naturligt. För jag skulle inte skulle orka utan att känna ett stöd eller sammanhang. Jag deltar gärna och ofta i tillfälliga kluster i frågor jag upplever vara viktiga. Johanna har funderat kring det, till exempel och vill inspirera till frivilliga bloggkluster för Piratpartiet:

Sociala medier är ju just sociala, och vi behöver inte ens ta till Marx för att räkna ut att det finns vissa fördelar med att betrakta dess produktionsmedel som just sociala. Vi behöver inte – likt en antikens Atlas – bära bördan ensamma på våra bara och slitna axlar, utan det ligger väl inom vår räckhåll att samarbeta även kring bloggandet.

I en postning från en piratpartist kan vi alltså läsa en fundering om att söka upp och ingå i frivilliga kluster och hjälpa varandra, något som flera tror är centralt och medvetet planerat sedan länge. Och, ironiskt nog, försökt att emulera.

Samarbete är ofantligt viktigt. Men det måste alltså vara ett samarbete, inte ett arbete. Vi ska hålla varandra om axlarna, inte ställa oss på dem. Det är inte meningen att ett stort antal ska bära något enskilt intresse till framgång, vi bör undvika att se våra bloggar som någon annans instrument, för att vårda våra möjligheter i längden. Det handlar om att delta, ingå i något.

Tanken är för mig att vi har möjlighet att påverka politiken — överbrygga gapet — inte tvärtom, vilket delta på annans villkor lätt blir. Ett ämne som vi lyfter gemensamt är snarare en bieffekt av engagemang, en bonus, inte ett ändamål. Dialog och politisk förädling som lyfts utan begränsningar har störst chans att förändra samhället på riktigt.

Vill du ha länkar, då länkar du andra. Utgå från dig själv och dina behov och du kommer att ha en blogg som andra gillar och rätt som det är befinner du dig mitt i ett nätverk av fantastiska människor som du kan spontanklustra och inte minst grupparbeta med.

Jag älskar att blogga, jag älskar att vädra mina funderingar — som allt som oftast inspirerats av andra bloggare. Länken är min bästa vän och inte ett tillhygge även om det kan vara ett vapen för förändring. Jag kommer att fortsätta länka obegränsat till de jag upplever skriva tänkvärt och ser fram emot nya kluster som formas och löses upp. Min blogg är min borg som inte har några murar.

(Tycker att jag blir lite, uhm, svulstig emellanåt i texten även om jag försökt tona ner det. Men hjärtat slår ju som bekant lite extra för bloggosfären, så jag hoppas ni ursäktar.)

Uppdaterat; Så, då har Mary bloggat kring detta också.

* * *

Andra bloggar om: , , , , , , ,