Andreas undradetwitter om det bara finns två partier i Sverige. Det var med anledning av den här artikeln i DN. Jag undrar när det blev så — att vi mest bara är tänkta att rösta mellan två block. Var det något som vi väljare önskade? De flesta verkar ju sannerligen köpa läget och sällar sig in i sina nya lagkonstellationer till synes utan problem. Själv undrar jag hur vi bryter upp det framväxande politikmonopolet.

Jan Samuelsson på Sydsvenskan ställer frågan vad ett medlemskap i Piratpartiet är värt. Eftersom han registrerat en falsk person som medlem ifrågasätter han samtliga medlemmar. Eftersom han inte verkar intresserad av att få svaret på sin fråga (kommentarsfältet är inte aktiverat) får vi väl sortera in detta i avdelning “ohederlig journalistik”. Gonte har i vilket fall som helst gått igenom hur processen fungerar, vilket han säkert gärna hade gjort hade han vidtalats innan tidningsartikeln publicerades också.

I min förra postning skrev jag lite kring censur och gränsdragningsproblematik för yttrandefriheten, där Benny tyckte att det var inkonsekvent att både vara emot censur och ändå se behovet av nedstängning av siter (han skrev även på Newsmill vilket Anna Troberg skrev ett svar på). “Det måste ju vara antingen eller ju!”

Och jag blir påmind om nåt som jag funderat på rätt ofta: Det är det där att man inte riktigt “får” vara nyanserad i politiska diskussioner. Piratpartister anklagas ofta för att vara onyanserade och oseriösa, men behöver man inte leva som man lär då?

Missa inte: Satmaran går igenom lite läsvärt kring censurdebatten. Åsa som undrar varför det bara är killar som är experter i filmen “Steal this film”.

* * *

Andra bloggar om: , , , , , ,