Jag fick ett mail från SVT. Det var inte otrevligt eller så och innehöll saker som jag intresserar mig för, men jag blev av nån oförklarlig anledning lite less när jag läste igenom det. Det var när jag kom till slutet av brevet “du kan också följa oss på twitter…” som jag insåg varför det inte kändes bra. Jag följer redan SVTValet2010 på twitter.

Det blev uppenbart att det är ett massmail som inte är menat att kommunicera utan handlade om renodlad marknadsföring. Eftersom ämnet gällde att starta en dialog med människor om att förbättra eller ha synpunkter på deras site, slog det helt enkelt fel.

Min mailbox är inte en publik plats och jag gillar inte att den används för opersonliga PR-kampanjer. Spam är ju vad det är och det jobbas tekniskt hela tiden på att rensas undan. Men jag undrar varför så många organisationer balanserar på gränsen till den typen av utskick?

Idag finns twitter och liknande communities. Där ropar man rakt ut och de som är på plats och känner sig intresserade hjälper till att sprida informationen. I SVTs fall hade de gott kunnat slänga ihop en kampanjsida med den information de skickade i brevet, twittrat och låtit allmänheten göra det som SVT ju nånstans ber om.

Ska man skicka ett brev till mig, så får det gärna finnas ett personligt anslag, nån slags känsla av att man förstått att det är en individ ett brev skickats till. Det behövs inte mycket, men efterlyses MIN specifika hjälp, stöd eller kommentar måste jag känna att det är just JAG som tillfrågas, nånstans — särskilt när det handlar om relationsbygge.

Inbjudningar till seminarier osv kan också vara oväntat avtändande av den här anledningen. Jag vill alltså inte verka otacksam eller så, försöker mest bara beskriva vad som händer när jag får den här typen av brev. Signalerar den som skickat det att den egentligen inte riktigt bryr sig om mig — ja, då blir det ganska lätt att strunta i det.

Jag gillar SVT och jag gillar att de experimenterar, förhoppningsvis skiner min vilja att vara hjälpsam igenom. Det är väl med detta som det mesta annat, svårt att göra “rätt”. Men min mailkorg har blivit en smått jobbig plats att titta in i, sammantaget.

Det var massor av år sedan, exempelvis, jag aktivt gick med på en mailinglista eller valt att få nyhetsutskick. Ändå dyker det ständigt upp nya “prenumerationer”, där jag själv måste gå och inaktivera prenumerationer jag inte bett om.

Undan för undan signalerar kommunikationen jag får att jag som person är helt ointressant. Sociala medier handlar emellertid om det motsatta; möten mellan människor. Olika plattformar ger olika möjligheter — skrivs det till en enskild individ vore det fint om det märktes.

När jag skriver här på bloggen är det möjligen inte privat — men det är i allra högsta grad personligt. Kort sagt, jag är en människa och behöver känna mig behandlad som sådan.

* * *

Andra bloggar om: , , , , , , , ,