I natt, svensk tid, sändes det sista avsnittet av Lost och för de som inte sett det ännu blir det nu ett evigt duckande för spoilers. Det är igår/idag som det är snack, som vi har det här gemensamt som följt serien under sex års tid. Idag är vi glada, ser avsnittet och diskuterar det med varandra. Blev vi besvikna, blev vi nöjda — vad tyckte du? Förutsatt att man bor i rätt land är det till och med lagligt.

Det är väldigt trist att det är så lång väntetid tills det visas i Sverige. Som Johanna beskriver det i en kommentar under sin postning om det här dilemmat:

Det är nästan som om svt skulle sända finalen i fotbolls-VM tre timmar efter att den inträffade, samtidigt som svd, dn, expressen, aftonbladet, facebook och varje socialt sammanhang där fotbollsintresserade finns basunerar ut resultatet så fort matchen är över.

Amerikanska twittrare har försökt att förhålla det spoilerfritt under de tre-fyra timmar det tagit för avsnittet att visas över kontinenten pga olika tidszoner. Ska man begära av alla att de håller klaffen och slutar diskutera avsnittet under de veckor det tar för andra länder att komma ifatt? Det man måste komma ihåg är att vi i praktiken umgås här och nu med varandra tack vare internet.

Hanna skrev för ett tag sedan om den viktiga sociala aspekten när en tv-serie drar igång:

[Stargate Universe] hade premiär med dunder och brak, pukor, trumpeter och fyrverkerier i början av oktober förra året. Oktober! Om man är ett fan var det då man skulle vara där. Närvaron från producenter och skådespelare var massiv, det var reklam i varje hörn av nätet och det var en fröjd att spazza tillsammans över att äntligen få se den efterlängtade serien. Då, i oktober. Nu? Not so much.

För vi hänger inte med varandra online beroende på nationalitet — vi hänger med varandra pga intresse. De flesta av oss gillar att snacka aktualiteter oavsett vilket land som står printat på passet. En allmänmänsklig egenskap som motarbetas anmärkningsvärt nog. Nu när logistiken inte lägger några hinder i vägen att uppleva saker tillsammans över landsgränser — om det så är jordbävningar, revolution i Iran, sporthändelser eller sista avsnittet av Lost — blir det bara konstigt att tänka så.

Jag blev för övrigt inte besviken på Lost-finalen. Tyckte det var ett bra slut. Det finns fortfarande frågor som jag nu får inse att jag aldrig kommer få svar på, men jag kan leva med det. Det är lite “äntligen är det över” blandat med sentimentalitet över hur det gick.

Ja, tack vare hjälpsamma kompisar via internet fick jag lov att vara med när det hände. Därmed kan jag fortsätta följa min rss-läsare, öppna twitter, chatta osv online utan att behöva bekymra mig om spoilers.

Jag ska dock försöka förhålla mig spoilerfri för svenska publikens skull, här på bloggen. Men det är nog inte särskilt troligt att jag kommer att känna mig sugen på att diskutera Lost-detaljer om två månader.

Uppdatering: Ser att Aftonbladet gärna vill vara med när det händer också.