I DNs pappersupplaga idag går det att läsa den här lilla kommentaren på ledarsidan:

Pirater utan vind

Fildelning blev 2006 en fråga som skakade Sverige och fick riksdagspartier att krypa för finniga, dataspelande tonåringar. Så sent som 2009 vann Piratpartiet ett mandat i valet till Europaparlamentet.

Men efter ett kritiserat försök till försäljning av sajten The pirate bay har fenomenet tappat sin hjältegloria. Stödet för Piratpartiet viker. Och häromdagen lades lobbyorganisationen Piratbyrån ner.

Så snabbt vänder politikens vindar. Och i det här fallet har de vänt i rätt riktning.

Niclas Ericsson

Rätt smart skrivet, lite “har du slutat slå din fru”-kvalitet över den. Men såklart felaktig — piratfrågorna är knappast döda. Telecomix och Juliagruppen är t.ex. två fristående kluster som tagit vid, delvis bestående av samma människor som från PB och utökats med nya intresserade. Och Piratpartiet då, som räknas ut överallt just nu.

Jag tipsade igår om Oscar Swartz kommentarer kring SVTs valpejl och i kommentarsfältet där har SVT berättat hur de motiverat sitt ställningstagande att inte ha med Piratpartiet. Grejen är att anledningen som används, att PP förra året syntes till i opinionsmätningar inför EU-valet, inte riktigt lirar med hur det faktiskt var. PP syntes inte till i några mätningar förrän några veckor före valet.

Sen måste jag erkänna att jag faktiskt struntar lite i om SVT, DN eller andra väljer att försöka tiga ihjäl oss i valbevakningen. Jo, det är viktigt att synas, men min energi är inte bäst placerad på att försöka förmå dem att visa oss. I slutändan får de skita i oss, det är deras val och när de väl väljer att skriva om oss är det för att vi gjort intryck på andra sätt. Det viktigaste är att vi aktiverar oss och lägger energi där vi har möjligheter att påverka.

Jag, som inte är en finnig, dataspelande tonåring men inte har något emot att just en sådan grupp skulle kunna tänkas få uppmärksamhet när de ber om det, blir lite stärkt av den plötsliga avsky som börjat titta fram här och var. Det innebär, trots att motsatsen försäkras, att vi faktiskt är ett orosmoment, vilket är ett gott betyg.

Vilket leder mig till ett av gårdagens gapskratt. Nyheter 24 som gjorde ett reportage om en padda där udda argument radas upp för varför man ska rösta på Piratpartiet. Punkterna är skrivna med glimten i ögat och sund självironi — men även Bert Karlsson fick sig en känga.

Som av en händelse dök paddan (och artikeln) upp samma dag som jag på Piratpartiets förstasida la upp en liten minnesdokumentation av några roliga händelser från våra år i politiken. Avslutar med att citera en kommentar under den artikeln:

Jag tror att alla som varit på plats vid ett av av de ovan listade tillfällena kommer att känna glädje och stolthet resten av livet. Att ha varit pirat under 00-talet kommer om 40 år att betraktas som lika statushöjande som att ha sett Beatles live under 60-talet. Precis som hälften av 40-talisterna idag påstår att de sett Beatles så kommer alla 80-talister skryta inför barnbarnen om sin mer eller mindre sanningsenliga vurm för piratfrågorna i sin ungdom.

Så känner jag för Piratbyrån, stolthet att ha varit med på ett aldrig så litet hörn, och stolthet för att jag är med och kämpar i med- och motvind med både partister och ickepartister för de här frågorna. Frågorna dör inte för att de sprider ut sig i nya konstellationer, växer och förgrenar sig till nya vägar. Tvärtom.

* * *

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,