Tydligen är jag lite motvalls kärring enligt mätningar som gjorts, men jag tycker att Mona Sahlin är rätt okej. Det är Rosmari på Kulturbloggen som ger mig anledning att säga det, som skickat ut en uppmaning till bloggosfären att skriva lite om vad vi skulle vilja höra Mona Sahlin säga i sitt talAlmedalsveckan.

Jag kommer på mig själv med att vilja skriva en lång önskelista och blir lite full i skratt. Det är inte som att hon kommer att läsa det. Partiledare har väl iofs “bättre” saker att göra, men strax under ytan så finns även det där lite hopplösa, det där “ohörda” — att det med största sannolikhet inte är nån idé.

När en politiker säger sig lyssna ger det mig minnen av den där besvikelsen mina föräldrar ställde till med när de sa “jaaa, jag lyssnar” och jag visste att det gjorde de inte alls.

Att jag tycker att Sahlin är helt okej är inte detsamma som att jag upplever att “mina frågor” är något som hon i egenskap av ev. statsminister kommer att vårda. Liksom Rosmari skulle jag vilja veta mer om intentionerna hos Socialdemokraterna när det gäller respekten för privatlivet. Och jag vill såklart veta hur hon hade tänkt sig att det ska lösas med datalagringsdirektivet. Där som lösning alternativet “hoppa över” måste finnas, med tanke på konsekvens och brist på tänkt framgång.

Lagstiftning och regleringar tar lite eller ingen hänsyn till integritetsaspekten, vilken ligger lågt i kurs hos alla riksdagspartier i praktiken. Även om flera har rätt åsikter när de tacklar problematiken (minns att den tvärpolitiska integritetsskyddskommittén var helt eniga om att det gått snett) så ger det av nån anledning inget riktigt politiskt genomslag.

En integritetsskyddsombudsman, som det talats om, är inte tillräckligt för mig. Jag tänker på exempelvis remissinstanser som nästan enhälligt motsätter sig lagförslag och ändå dras igenom. Det måste till ett medvetande redan när lagar skrivs — det behöver vara lika naturligt med proportionalitet och respekt för integritet som att äta och sova.

Så kanske vill jag mest veta om Mona Sahlin hört oss. Om hon vet om att det här är ett problem. Även om det inte tillhör den “röstmaximerande” mittenpolitikens frågor eftersom den bitvis är väldigt svår att ta in, så är den viktig och kommer att bli allt viktigare. Politikernas definition på trygghet börjar alltmer likna en mycket otrygg tillvaro för medborgaren.

Är hon medveten om problemet eller har den vardagliga politiken skapat ett för tjockt filter? Är hon redo att starta en dialog? Det vore fint att höra något om.

Tack Rosmari.

* * *

Andra bloggar om: , , , , ,