Jag är i Almedalen nu, tillsammans med en massa pirater i vanlig ordning. Det pratas, kramas, svabbas översvämningar och, dessvärre, har det till och med blivit en ofrivillig blottning (jag SVÄR PÅ att det inte var meningen!). Innan dess fixade jag Almedalsprogrammet för PP och sitter med ett annat projekt inför helsidesannonsen i DNs Reklamcup — som förresten kommer att publiceras den 20 juli! Ska bli spännande att höra vad folk kommer tycka om den. Så det är därför det varit lite tyst på bloggen några dagar, om ni nu undrade. ;)

imag0023Igår blev Farmor Gun, Johnny Olsson och jag intervjuade av Jocke Jardenberg, som tillsammans med Brit Stakston och Björn Falkevik driver morgonprogrammet som kommer att bli lite av ett måste den här veckan, från JMW. Första sändningen finns på hemsidan, där ett inklippt “mannen på gatan”-reportage med oss finns att titta på om ni känner er sugna. Alexander Bard är med i panelen och han är aldrig tråkig.

Sitter nu på Hästgatan 12, som Almega och Politometern fixat ihop — träffade just Joakim Lundblad och för en stund sedan tappade jag hakan av Daniel Olséns MONSTER-kamera. Sen tittade Magnus Andersson förbi också, som ligger i startgroparna för en späckad vecka.

Så är det här liksom. Man träffar folk hela tiden. Det snackas och nätverkas och är riktigt trevligt om än svårt att hålla en slags röd tråd i ett blogginlägg samtidigt, som jag äntligen tagit mig tid till att skriva… Jag försöker även twittra löpande, även om det blir lite si och så med regelbundenhet, elförsörjning och piggar. Idag är det bara söndag och egentligen rätt lugnt vad gäller “mina” intresseområden, så ska passa på att bara glida runt lite.

Det jag inte har gjort däremot, är att skriva ihop en bloggkärlekspostning, ni vet den där utmaningen som Kent Persson drog igång. Nu försöker jag inte snåla med kärleken till folk men får nöja mig med att peka på en postning jag gjorde inte alltför länge sedan. Och tacka iMike, Erik, Mary, Anna, Mikael, Johanna, Niklas (som är så bra som han säger), Göran, Farmor Gun, Martina, Annika och  Alexandra, som pekat på mig under rubriken “bra blogg”. Var och en är jätteviktiga för mig och det känns stort. Riktigt stort, faktiskt.

Om en stund ska jag i alla fall försöka leta upp lite lunch tillsammans med Rick, som haft samma svårigheter som jag att hitta “zonen” och blogga ett inlägg med röd tråd. Om många hälsar på mig så hälsar desto fler på honom.

De flesta av de andra har begett sig tillbaka till vårt boende som består av ett stort hus med åtta personer och tre lägenheter med fyra personer i varje. Det kommer att ramla in fler människor de närmaste dagarna dessutom.

Det hänger förresten flaggor längs med ett räcke på gården och PP-pins fick agera häftstift. Man tager vad man haver och det syns vilka som bor där. Miljöpartisterna i den fjärde lägenheten verkar inte tycka illa vara.

* * *