Nikke hojtar, efter att han själv fick en uppmaning, att alla borde skriva åtminstone ett FRA-inlägg så här under Almedalsveckan. Förra året snackades det FRA och övervakning men i år tigs frågan ihjäl. Det är såklart väldigt dumt att delta i tystnaden. Som jag poängterat så många gånger förr, indikerar tystnad samtycke.

För några veckor sedan så manifesterade flera bloggare med hemvist i Piratpartiet årsdagen av FRA-lagarna. Vi kom fram till att det blev så himla deppigt, det blev så tungt att tänka på nederlaget, var vi är på väg och vad som kan hända med vårt samhälle. Eller rättare sagt redan händer med vårt samhälle.

Lagarna är visserligen redan genomdragna, men borde det vara precis lika viktigt — om inte viktigare till och med — att fortsätta att protestera. Det blir lite blandade känslor, hur gör man det och behåller lusten för att kämpa? Hur förhåller man sig till den intellektuella monotoni som tjat innebär, utan att bli galen på kuppen? Mänskliga egenskaper som såklart exploateras — det s.k. “grodorna kokar”-perspektivet. Någon grad i taget så kokar vi till slut.

Det sägs dock att det inte är sant. Att grodorna inte låter sig kokas frivilligt. Att det varit tyst i media och seminarier har inte hindrat att frågan diskuterats här på plats. Några frågor som dykt upp under veckan är t.ex:

Hur går arbetet att ta fram den s.k. domstolen? Hur påverkar den FRAs arbete? Är det bra att FRA kontrollerar skatteverkets databassäkerhet? (Det är nämligen en av FRAs uppgifter.)

Det finns trådar att dra i, om ordvitsen ursäktas och jag hoppas att vi lite till mans orkar ta tag i det.

Intressant nog verkar förresten flera Moderater anse att de är jätteduktiga på det där med integritetsaspekten i lagstiftningen, har det framgått här i Almedalen. Det sägs till och med här och var att det är det enda partiet som värnar den. En märklig sak att säga, med tanke på facit.

Idag har det dessutom varit Centerpartiets dag, där ämnet såklart inte dryftats alls. Jag har flera goda vänner som vid förra riksdagsvalet röstade på C pga deras fina integritetspolitik, som de sedan förvred till något oigenkännligt. Ser att Solveig Tärnström känner sig sviken och ska lämna partiet pga kärnkraftsfrågan, en fråga som profilerat partiet tidigare och får lite “historien upprepar sig”-vibbar. Men de kanske tänker sig att fylla på med nya väljare där de andra lämnar?

Vi börjar bli ganska många som lämnat våra partier pga exempelvis problematiken med massövervakning som FRA-lagarna innebär. Inte minst när det ses tillsammans med andra lagar, såsom datalagringsdirektivet som ytterligare gnager ner vår snart obefintliga möjlighet till privatliv.

Det är deprimerande att tänka på. Det är samtidigt ännu mer deprimerande om vi inte gör något åt saken.

* * *