Amelia Andersdotter var i Almedalen och hon berättade för mig om situationen med Kenyas nya konstitution. Jag tyckte det var så intressant, så bad henne skicka en text om det till mig, vilket hon vänligt nog gjorde.  //emma

gastbloggare1.png

GÄSTINLÄGG: Kenya har utarbetat en uppdaterad version av sin konstitution under de senaste åren och nu har regeringen släppt ett förslag till ny konstitution. Men trots de ursprungliga målen om frihet, demokrati, deltagande och fritt utbyte av ideer[1] är utkastet ganska långt borta från det idealet: Kenya följer efter EU och USA och inkluderar mer hinder mot informationsspridning, starkare immaterialrättsskydd och helt nya immaterialrätter, istället för att hålla sin konstitution öppen för kreativitet, deltagande och informationsspridning.

Det är svårt att se att det här kan något annat än skada kenyanska intressen. Många länder söder om Sahara har fortfarande relativ informationsfrihet, om så inte i lagtext så i praktiken, men lagarna skärps och handlingsutrymmet inskränks allt eftersom europeiska och amerikanska storföretag sätter hårdare press på ländernas regeringar. Att ge efter innebär en skiftning av makt från kenyanska entreprenörer till europeisk storindustri. Just ägarkoncentration har varit en av de största problemen med immaterialrätter i Europa, och europeiska företags immaterialrättspolicys utomlands syftar nästan enkom till att stärka deras ägandemängd även där.

Det skadar inte bara Kenya, utan även oss. Internationell handel är så komplex och sammanvävd idag att det är näst intill omöjligt för något enskilt land att vidta en lagstiftande åtgärd utan att denna får återverkningar i resten av världen. Så länge länder runt om i världen fortsätter stifta lagar som hindrar innovation, deltagande och kreativa aktiviteter kommer det vara svårt att se ny konst, kommunikation och nya affärsmöjligheter växa fram.

Bakgrund

Immaterialrätter håller på att förvrängas i Europa. De används för att motivera beskärning av yttrandefrihet, meddelarfrihet, privat kommunikation och värdiga rättsprocesser. Förslag kommer in i och ut ur lagstiftande församlingar som vill skicka folk i fängelse eller stänga dem ute från kommunikationsvägar för att de lyssnat på musik, och inom företagslagarna skapas ständigt lagar och policys som tydligt uppmuntrar bilden av småskaliga, innovativa entreprenörer som ovärdiga marknadsaktörer så till vida de inte växer eller köps upp.

Förslagen drivs ofta framåt av stora och rika industrier, men inte alltid till deras egen fördel. I de industrier som förlitar sig mest på patent minskar innovationen[2], och databasdirektivet lär vara den unika europeiska erfarenhet som, emedan direktivet gav oss nya immaterialrätter, fick den europeiska konkurrenskraften i databasmarknaden att gå ned och därmed missgynna den ekonomiska utvecklingen i Europa[3]. Musikindustrin, behöver knappast nämnas, har med sin lobbying fått sina kunder att hata dem.

Storföretagen vet inte alltid vad de borde vilja ha, och om lagstiftare vill gynna kulturskapande och innovation, är det min erfarenhet att de borde försöka göra det istället för att misstro trial and error-metoden, som visat att ovanstående projekt är klara errors.

Tidigare har Kenya bara skyddat egendom i allmänhet och inte immaterialrätt specifikt, och då lämnat det upp till lagstiftaren att bestämma hur och i vilken utsträckning rättigheter till allmänt kulturellt arv eller kunskapsbank är lämpliga. Och medan europeiska makthavare diskuterat herrelösa verk och kulturella allmänningar, har Kenya och andra afrikanska länder pekat på undantag för undervisning, bibliotek, arkivering, allmän spridning, mediciner och småföretagande (“trivialinnovationer” – något som inte ligger i absolut framkant, men som är mycket tillämpbart lokalt, ofta inspirerat av befintlig teknologi).

Småföretagandets utsikter och möjligheter

Det är också för att de flesta regioner där ekonomisk tillväxt är som störst faktiskt inte har ett särskilt starkt skydd för immaterialrätter, eller i alla fall inte ett skydd som upprätthålls. Dessa regioner tenderar att ha ett mycket trivsamt marknadsklimat för småföretagande[3a].

I Europa saknas dessa insikter helt. Medan små och medelstora företag står för 50% av den europeiska ekonomin och över 90% av alla anställningar, blir de små- och medelstora företagen i faktiska policys uppskattade enbart som framtida storföretag, eller delar av storföretag. Egenvärdet i små, innovativa företag missas helt[3b].

Taktiken att skapa lagstiftning som upprätthåller starka marknadsaktörers plats på marknaden kan vara gynnsam kortsiktigt, särskilt då för de starka aktörerna. Men för ekonomisk utveckling och tillväxt i den inhemska industrin är det knappast gynnsamt. I värsta fall kan Kenyas nya konstitution komma att gynna den europeiska ekonomin mer än den gynnar den kenyanska.

Vad värre är att konstitutionen bland europeiska makthavare skulle uppfattas som en seger och låsa in vår egna politiska och ekonomiska utveckling. Våra incitament att förändras och framtidsanpassas växer knappast om vi kan fortsätta leva på forna dagars glans. Den välbehövda uppdateringen av ekonomin och affärsmodeller skulle falla huvudstupa och europeiska företag fastna i att istället för att utvecklas kanalisera kenyanska resurser in sig själva.

Gemensamma rättigheter

Men den andra delen av konstitutionen? Gemensamma rättigheter för traditionell kultur?

Den nya konstitutionen vill införa ett skydd för traditionell kunskap och genetiska resurser genom att införa gemensamma rättigheter för kenyanska samhällen. Det är sannerligen experimentellt. Europeiska konstitutioner definierar oftast inte annat än vagt att det bör finnas ett skydd för icke-materiellt arbete. Gemensamma rättigheter finns inte heller i Europa heller. De nya rättigheterna är förmodligen också ineffektiva skydd mot exploatering och monopolisering av traditionella, kenyanska resurser europeiska och amerikanska bolag. Immaterialrätt stadgas fortfarande i nationalstaten och Kenyas jurisdiktion utsträcks bara till territoriet innanför dess gränser – ett svenskt patent blockerar alltså fortfarande svenska marknaden för en kenyansk entreprenör. Med tanke på de få fördelarna, kan det vara bra att vara försiktig med att göra rättigheterna konstitutionella.

Erfarenheter säger också att dubbla immaterialrätter inte förändrar marknaden till något bättre, utan skapar ett dubbelt invecklat system där båda typer av skydd används samtidigt utan att ta ut varandra.

De kenyanska gemensamma rättigheterna kan bara tillämpas om den europeiska immaterialrättsinnehavaren är verksam i Kenya, och i den utsträckning det kenyanska kollektivet kan utföra och motstå stämningar. Det är inte särskilt troligt att de kommer kunna det i någon större utsträckning. Att istället hålla informationsflödet öppet kan göra den kenyanska utvecklingen mindre beroende av europeiska företag istället för mer, och den inhemska industrin kan också byggas på kenyanskt entreprenörskapital istället för europeiskt.

Slutsatser

Immaterialrätter är fortfarande baserade i nationalstaterna, men formas globalt. En reform i en del av världen kommer inte utan förändringar i andra delar av världen, men i motsats till vad man kan tro är effekterna sällan om någonsin gynnsamma för någondera part.

Om den kenyanska konstitutionen går igenom kan Kenya komma att bli ytterligare ett exempel på det.

I bästa fall kommer europeiska och amerikanska industrier inte gynnas så mycket att de helt stryper kenyansk innovation, och de kommer inte att använda konstitutionen som påtryckningsmedel mot Europas makthavare att fortsätta montera ned demokrati och fri- och rättigheter.

I värsta fall, och det infaller alltför ofta, kommer en reform i Kenya att slå över på hela öst-afrikanska regionen och bli del av ett globalt immaterialrättsnät som låser in både Östafrika, Europa och USA i en informationspolicy med stämningar och maktkoncentration som skadar ekonomisk utveckling, kreativitet och innovation.

Jag tror att det här är ett bra europeiskt perspektiv på Kenyas nya konstitution, och hoppas och tror att det fortfarande finns en möjlighet för kenyanska makthavare att besöka dokumentet en gång till.

Amelia Andersdotter, EU-parlamentariker, Piratpartiet

[1] (article 4) [2] | [3] | [3a] | [3b] | [4] recently affirmed by a German high court.

* * *