Jag antar att juristerna som sköter om att driva in pengar från människor som anklagats för fildelning inte är tänkta att dra in lika mycket som de kostar att genomföra det. Vinsten, kan jag tänka mig, är att skrämma folk såpass att inte fildela och genom upphovsrättslobbyns logik därmed tjäna mer pengar.

Nu finns det inte något sådant samband — många har försökt att bevisa det, men misslyckats. (KTH, Harvard, Holland, norska Handelshögskolan, Storbritannien.) Det enda oberoende forskare lyckats visa är att de som fildelar är mer benägna att köpa produkter. Jag har många gånger berättat om industrin som boostat sina siffror (genom att hitta på dem), men nu börjar jag undra om de tror på sina egna överdrifter, för hur kan de annars tycka att det här är acceptabelt?

RIAA har de senaste tre åren betalat sina advokater 60 miljoner dollar, vilka drivit in 1,3 miljoner dollar i sin tur.

Tar vi och lägger in de senaste rapporterna om hur svårt det är för signade artister att få pengar från de bolag som ligger bakom “kriget mot fildelningen”, så ser det faktiskt osmakligt ut. RIAA har en väldigt kreativ metod, där för varje intjänad 1000 dollar får i genomsnitt artisten 23.

Ett annat exempel är Hollywoods snurriga räkenskaper för att slippa betala ut vinster för en Harry Potter-film. Där lyckades man få det till att filmen orsakat en förlust på 167 miljoner dollar, trots att filmen tagit in 938 miljoner i intäkter. Sättet är etablerat i Hollywood där flera nu dragits till domstol, och den moraliska slalom som tillämpats sågats. Bland andra blev Don Jonsson tilldömd 23 miljoner dollar som undanhållits honom för tv-serien “Nash”.

Det allvarliga här nånstans är att jurister ses som en “lösning”, värda att lägga dessa pengar på, medans artisterna tas för givna och anses okej att spinna runt och lura. Samma människor som anses vara “experter” och i princip aldrig ställs till svars, varken av media där deras budskap förs ut utan att ifrågasättas, eller av politiker när det är dags för lagstiftning.

Nu för tiden får man höra att Spotify är en “fildelningsdödare”. Men kom igen, liksom, Lady Gaga spelades miljontals gånger och fick… knappt över tusenlappen?! Hur är det okej? Är det helt plötsligt jättebra att artister inte får vettigt pröjs för sitt arbete? Människor runt om luras att tro att de gör artisten en god gärning som inte laddar ner och det är faktiskt riktigt fult. Till och med politiker hjälper till att sprida denna snedvridna syn.

Bolagsmänniskor sägs tala för artisten men inget i deras affärsdrivande verksamhet signalerar att det är artisten som är fokus. Nånsin. Det är märkligt att jag, som verkligen inte missunnar artister att tjäna pengar — vad tusan, jag missunnar inte ens skivbolag att tjäna pengar bara det bor nånslags schysst icke-monopolistisk affärsverksamhet bakom — jag är den som är “bad guy” i det här scenariot.

* * *