Så kom nyheten om att fildelare slutat bränna cd-skivor. Inte jätteöverraskande att cd-skivor fasas ut, men själva utspelet i sig är smått symptomatiskt. Hårddiskar och telefoner omfattas inte av den existerande regleringen:

Tomkassettersättning

Den 1 januari 1999 trädde lagen om sk. kassettersättning i kraft. Kassettersättningen är enligt upphovsrättslagen 2 öre per inspelningsbar minut. På ett 90 minuters band betalar importören alltså 1,80 kr och för ett tretimmars band betalas 3,60 kr. Lagen innebär att en avgift om 2 öre per inspelningsbar minut skall betalas för oinspelade videokassetter, ljudkassetter, inspelningsbara CD-skivor, MP3-spelare med internt minne etc. Avgiften erläggs av den som yrkesmässigt importerar eller tillverkar dessa produkter.

Det slår mig varje gång det kommer på tal hur snurrigt det är att vi till synes beskattas för något som förklarats olagligt. Inte bara fildelare beskattas då, utan alla, (till och med fotografer som lagrar sina verk) som innehar en mp3-spelare eller bränner saker på cd-skivor. Logiskt borde Ipred-lag då inte få utrymme kan man tycka, om staten redan ser till att vi betalar för det.

Men så fungerar det inte — avgifterna har aldrig handlat om piratkopiering, utan privatkopiering, som Magnus Person så pedagogiskt uttrycker det.

Jag brukar lyfta den konsekvensen så fort bredbandsskatter kommer på tal: Även om det skulle bestämmas att det skulle tas ut en avgift på internetuppkopplingar som går till upphovsrättsorganisationerna i Sverige — så skulle inte piratkopiering bli lagligt. Den lilla detaljen drunknar alltid när sådant lyfts.

“Lösningar” i det här sammanhanget, handlar inte om att piratkopiering accepteras utan att pengar slussas till särskilt utvalda intressenter. Varje gång något kopieras har de rätt få betalt, är regeln. Sambandet mellan fildelning och kopieringstänket existerar egentligen inte rent sakligt, även om det exploateras medialt.

Detta har då utsträckts till att eftersom det går att lagra kopierat material, nu då på en telefon, upplever sig Copyswede ha rätt att få pengar.

En lukrativ marknad, får man väl anta. Jag har ingen aning om hur många det är som lägger piratkopierat material på sina telefoner. Procentuellt en ganska låg andel är jag beredd att slå vad om, baserat bara på vad jag kan se i min bekantskapskrets. De flesta har inget alls sparat på sin telefon, många pröjsar för streamingtjänster, några få kopierar över grejer.

Hårddiskar lär nog inte vara kattskit heller, om uttrycket ursäktas. Att mina hårddiskar till mestadels är fyllda med jobbrelaterade saker, lär nog inte spela nån roll. Det går ju att kopiera in nöjesindustrins alster på den. Och det är väl det här som är lite lurigt.

Förutsättningen torde vara att jag kopierar in material jag betalat för en gång, eftersom kopieringsavgiften inte handlar om kompensation för piratkopierat material? Vilket annars skulle kräva en motprestation i form av legalisering?

Uppdatering: Missa inte Anders Mildners kommentar.