Jag brukar emellanåt påpeka att Piratpartiet inte uppstått ur ett vitt papper — utan att alla möjliga olika färger över det politiska spektrat har strålat samman för att tackla den informationspolitiska brist som råder i riksdagen. Det är en baksida med att vara ett uppstickarparti, eller vad det nu ska kallas, att det ger intryck av att komma “från ingenstans” och “ur ingenting”.

Egentligen är det ju så att de flesta av oss har haft sympatier med både rödgrönt och blått block, gett upp, och försökt hitta en ny plattform att driva frågorna från.

Denna tvärpolitiska enighet syntes även i riksdagen när integritetsskyddskommittén gjorde sin utredning. Där fanns ingen partirepresentant som inte ansåg att de här frågeställningarna var viktiga. Men av någon anledning har det inte fått gehör i moderpartierna.

Erik Laaksos postning om kamrat 2,5% har gett upphov till fler kommentarer, sedan min något tröstlösa postning igår. Ann-Catrin Brockman skriver t.ex. om den uppgivenhet som jag så väl känner igen — efter att ha blivit “nerskjuten” i sina försök att föra in frågorna i sitt parti. Thomas Hartman skriver även han om hur viktiga de här frågeställningarna är och att de inte får försvinna. Även Kjellberg har skrivit en sammanfattning.

Claes Krantz (som kritiserade Laaksos utspel) och jag hade en liten diskussion via twitter och kom fram till att det inte riktigt funkar att ställa olika viktiga saker mot varandra. Han saknar en bredare samhällsdebatt i ämnet vilket ju är något som jag saknar något alldeles förfärligt jag också. Han föreslog en bredare diskussion och debatt.

Härom dagen drog Jimmy Callin igång ett stort projekt, där piratpartister skriver om informationspolitiska frågor ur ett framtidsperspektiv. 2022.nu heter det och det kommer att skrivas på under någon månad framöver.

Det slog mig att även andra bloggare, som inte är pirater, kanske skulle känna sig sugna på att skriva visionärt om informationspolitiska frågor. Så jag kör helt enkelt en “Kent Persson” här, och skulle vilja bjuda in ett antal bloggare (andra, partiobundna också, som känner sig sugna är välkomna att delta också, hojta till i kommentarerna så länkar jag in er) att skriva hur de vill att sina partier, alternativt samhället gemensamt, tacklar de här frågorna.

Claes Krantz, som nånstans blev idébärare till detta är en självskriven deltagare kan jag tycka. Ann-Catrin, Thomas och Erik har iofs skrivit från ett dagsperspektiv men kanske orkar och har lust att skriva ihop något visionärt kring informationssamhället och integritetsproblematiken också?

Sen kanske det är lite övermaga att hoppas på att Thomas Bodström skulle hänga på, men både han och Beatrice Ask (om hon hade bloggat) hade naturligtvis av förklarliga skäl varit varmt välkomna att visionera i de här frågorna. Det saknas visioner överlag “officiellt” och här är ett utmärkt tillfälle att påverka hur dessa i så fall skulle kunna se ut.

De jag jättegärna skulle vilja se hänga på är: Hanna Wagenius (C), Annika Beijbom (FP), Kent Persson (M), Rosemarie Södergren (S), Micke von Knorring (V), Fredrik Federley (C), Peter Andersson (S), Ali Esbati (V), nån från Alliansfritt Sverige kanske? Johan Westerholm (S),  Madeleine Sjöstedt (FP), Lilith Svensson (KD), Per Ankersjö (C), Kristian Krassman (S), Fredrik Antonsson (M), Birger Schlaug (MP), Markus Berglund (C), Maria Ferm (MP), Peter Soilander (KD), Eva-Lena Jansson (S), Jinge (V), Mary Jensen (M), Gudrun Schyman (F!) och slutligen Peter Sunde (MP).

Sen några som inte är direkt kopplade till några partier: Johan Ingerö, Anders Svensson, Immanuel Brändemo, Michael Gajditza, Anders Svensson och jag hoppas att fler, hemskt gärna även vardagsbloggare, hänger på.

Jag hoppas helt enkelt att flera har möjlighet och känner sig sugna — den informationspolitiska visionen är vidöppen för påverkan och kanske ska vi ta tillfället i akt.