Del 3 av skribenter som nappat på min budkavle och visionerar kring informationspolitiska frågor. Här hittar du del 1 och del 2 också.

Hanna Wagenius har konkretiserat sin inställning i tre punkter om framtidens informationspolitik:

Vi som ser vad som händer måste föra upp frågorna på dagordningen, våga ifrågasätta och hålla sig raka i ryggarna. Annars går vi en dyster framtid till mötes. Integritet och yttrandefrihet är saker som de flesta bara tar för givet att vi har, och att några “små” inskränkningar inte är så farligt. Det är ju ändå Sverige vi pratar om. Det har potential att bli riktigt farligt.

Kent Persson påpekar att tidigare regering bär gemensamt ansvar för hur situationen är idag och att alliansregeringens misslyckanden i frågan inte garanteras löses med ett regeringsskifte:

Kanske blir integritetsfrågorna en av valets glömda och försvunna frågor. Anledningen är lika enkel som självklar. Inget av de etablerade partierna vill egentligen förändra något mot hur det är idag, mer än möjligen på marginalen. De som trott att en rödregering skulle göra några större förändringar kan känna sig blåsta. Ett faktum som egentligen knappast kan förvåna någon. Till stora delar bygger ju dagens politik på området på det som den förra röda regeringen arbetade fram.

Projektet 2022 fortsätter och idag skriver Emil Isberg om tiden efter det första året under USAs 46:e president:

Nu har det gått ett och ett halvt år sedan USA:s 46:e presidenten valdes med en övervägande majoritet. Ekonomin har redan börjat återhämta sig i och med att utländska investerares satsningar på amerikansk företagsamhet och innovation börjar ge resultat. Inom den offentliga sektorn ser man ännu inget genomgående resultat, men alla analytiker verkar hoppfulla. Media har fått bättre skydd samt ökade möjligheter att granska i allmänhetens tjänst.

Henrik Alexandersson skriver om hur viktigt det är att inte ge upp:

Det är alltid det kontroversiella som markerar flanken i debatten. Då gäller det att höja sig över vad man ibland spontant kan känna – och hålla fast vid principerna. Att inskränka nynazisters, terroristers eller pedofilers grundläggande medborgerliga fri och rättigheter vore fel i sig. Men det är också att öppna dörren för att till exempel inskränka mötesfriheten, urholka rättssäkerheten eller begränsa yttrandefriheten för alla oss andra.

Fortsätt gärna att skriva och glömt inte att pinga 2022 om du vill finnas med där också!