Så har Piratpartiet lanserat sina valmanifest och för undertecknad är det ömsom vin ömsom (i mindre mängd ska erkännas) vatten, men ska känna lite mer på formuleringarna de närmaste dagarna. Här kan du hitta länkar till alla tre manifesten.

T.ex. har jag ju som bekant jättesvårt för barnpornografidebatten och påminns om hur viktigt det är att väga sina ord i vågskål. För att ta ett lite mer vardagligt exempel — när någon säger “jag ska snöra på mig löparskorna” så behöver man inte fylla i med “men inte så att jag kan springa runt naken och skrämma folk med mitt könsorgan”. Det är underförstått.

Men när det gäller barnpornografi är associationsbanorna infekterade och inte minst känsloladdade och har därför också fungerat som ett framgångsrikt slagträ för att få andra saker gjorda. Som försämring av internet och rättssamhället, exempelvis. Att ifrågasätta etiketterar en på ett mycket obehagligt sätt som är svårt att värja sig mot.

Att behöva påpeka “och då menar jag inte att…” om och om igen för att försäkra alla om att man inte är nån som tycker att våld mot barn är okej på nåt vis i världen, är inte en optimal position att befinna sig i när man debatterar, helt enkelt.

Och, ironiskt nog, varför det blir så viktigt att diskussionen tas över huvud taget. Det går inte att lämna ett såpass formidabelt tillhygge på walkover heller, nån måste orka.

Sen när vi ändå är i farten och funderar associationsbanor, kan jag inte låta bli att vara snålbarnslig som reagerarliberalstämpeln, som jag vet många anser vara en högerstämpel. Liberalism är ju egentligen inte en höger-vänsterfråga — det var nog rätt länge sen nu, men känner en instinktiv motvilja mot etiketteringen, trots det. Även solen har sina fläckar, eller otack är världens lön, eller nåt. ;)

Viktualie och Christian har skrivit lite också.

Uppdatering: Bara måste lägga med analysen av Ulf Bjereld här också, väldigt tänkvärd.