Det är bara att inse att röstmaximeringen i mitten av de stora partierna gör att det blir utrymme för vågmästarroll. Så är Piratpartiets plan inte minst, det är så svensk politik ser ut idag.

Många tycker det är vansinnigt obehagligt att SD har såpass mycket stöd att de skulle kunna ta sig in i riksdagen och dessutom kunna få vågmästarställning. Ny Demokrati gjorde, till etablissemangets stora fasa, detsamma. SD är, som jag ser det, motsvarigheten till Ny Demokrati då. De exploaterar där röstmaximeringen lämnar utrymme för det, samlar ihop de som så att säga blir över.

Piratpartiet är ett sådant parti som blivit bildat för att det är frågor som finns över. Det snackas ju väldigt ofta om de där grejerna som Piratpartiet inte tacklar, men sällan om varför storpartierna inte tacklar de frågor PP vill föra upp på agendan.

Det är strategiskt riktigt agerande, för se på det från det andra hållet: Etablissemanget plockar in 90 procent av väljarkårens röster. Det får i sammanhanget ses som tämligen framgångsrikt, eller hur? Röstmaximering framför ideologi lönar sig.

Jag tycker iofs inte att det är ett problem att uppstickare dyker upp — jag tycker att det är bra att politik förnyas, förändras och utvecklas, och måste det ta den vägen så måste det. Det kan tyckas extremt att frågorna “tvingas in” i parlamentet. Men eftersom ideologin inte är så viktig som rösterna man får vid val, så är det den möjlighet som återstår. Nya frågeställningar behöver inga stora väljarskaror. De behöver bara precis så många som gör att de kan komma in i riksdagen.

Riksdagspartierna har hittat en politik som de flesta svenskar känner sig nöjda med och det är bra. Tiderna förändras dock och politik behöver förnyas. I det glappet uppstår en möjlighet för ett slags “sakfrågepolitisk kvotering” med vågmästarstrategier eller dylikt.

Om det läses som negativt, så ska man nog ta och fundera över vad Miljöpartiet tillförde svensk politik. De dök upp när det behövdes, innan den svenska riksdagen var beredd att acceptera det som nödvändigt inslag i sin egen politik. Så kommer det att fortsätta vara även framöver.

Våra svenska etablerade partier är experter på den politik som redan förs. Det är det här de lever av, på och för. Det här är deras område. Det satsas på beprövad politik, vilket är vettigt, men som sagt, det lämnar utrymme för nya politiska intressen att dra igång.

För att vara brutalt ärlig: Vi har F!, SD och PP som likt en parlamentarisk bermudastriangel företräder smalare intresseområden som många gånger förkastats i röstmaximeringens namn.

Vad vi “utomstående” gör som påverkar märkbar skala, påverkar även de etablerade partierna till syvende och sidst. Den stund de antar att det finns röster att vinna, så adopteras det.

Jag ser t.ex. väldigt mycket av SDs intressen plockas upp av Folkpartiet och Kristdemokraterna. Centerpartiet gjorde världens finaste manifest, inspirerat av Piratpartiet inbillar jag mig (eller åtminstone att frågan debatterades flitigt, inte minst av centerpartister själva). Ett manifest de sedan gjorde den både strategiska och etisk/moraliska dumheten att strunta i.

Det går säkert att göra flera såna spaningar. Piratpartiet har dock som underliggande värdering att det är bra. Att påverka och låta sig påverkas är en Bra Egenskap, även om man inte ska släppa vampyrer inpå livet.

Att det finns ett antal människor som vill införa rasism på den politiska agendan är deras rättighet, vill jag verkligen trycka på. Det utrymme som finns för uppstickare har av SD exploaterats och marknadsförts riktigt bra — det finns tillräckligt många som vill se förändring. Men jag anser att de lurar folk nånstans.

SD kör i princip samma politik som resten, fast med ett mer synligt populist-rasistiskt inslag. De är inte ett förändringsparti som de vill låta påskina. Ny Demokrati överlevde inte på grund av det skälet, enligt min mening — det räcker inte med att hojta förändring, det måste finnas förnyad och utvecklande politik i grunden för att det ska vara långsiktigt gångbart.

Ska man rösta för förändring finns det andra, bättre, alternativ. Undvik att köpa samma gamla vanliga politik, även om den råkar se ny ut.

*sätter på mig hockeyhjälmen och trycker “publicera”*