Fnissade lite åt Expressens tomma utrymme med regeringens kulturpolitik, härom dagen och tänkte att det är dags att påminna lite om Piratpartiets dito. Ja, alltså, inte tomma utrymmen utan om kulturpolitik ur ett vardagsperspektiv, dvs fildelning. Såg den här videon och tänkte att jag måste slänga upp den direkt:

Blev dessutom tipsad om den här intressanta läsningen, historisk forskning kring upphovsrätt, där England och Tyskland jämförts.

London’s most prominent publishers made very good money with this system, some driving around the city in gilt carriages. Their customers were the wealthy and the nobility, and their books regarded as pure luxury goods. In the few libraries that did exist, the valuable volumes were chained to the shelves to protect them from potential thieves.

In Germany during the same period, publishers had plagiarizers — who could reprint each new publication and sell it cheaply without fear of punishment — breathing down their necks. Successful publishers were the ones who took a sophisticated approach in reaction to these copycats and devised a form of publication still common today, issuing fancy editions for their wealthy customers and low-priced paperbacks for the masses.

Andra har i alla fall skrivit om ämnet på sistone även om det var ett tag sedan jag tog tag i det; Anna skriver om hur kulturpolitik läggs upp utan att ens snacka om internet. Lucas skriver långt och passionerat om fildelningsfrågorna. Torrentfreak tipsar dessutom om fem metoder att köra bittorrent anonymt.

Har dessutom nöjet att tipsa om “Döskallar” — en omtyckt fransk seriestrip om fri programvara som tack vare CC-licensiering nu kan läsas på svenska.