Centerpartiet släpper FRA-kritiken står det i en artikel i svenskan om Maud Olofsson. Eftersom lagarna är genomdrivna finns det ingen anledning att tjata om det mer, ungefär. Det går lika gärna att läsa artikeln som “nu när vi skrotat integriteten så är det ingen idé att värna den”.

Nu säger sig Olofsson värna om integriteten. Men för mig stannar det lite vid att det inte riktigt fungerar, när man de facto har den lagstiftning vi har idag och mer väntar i form av datalagringsdirektiv.

Värnar man om integriteten på riktigt, så ser man faktiskt över redan införd lagstiftning och lägger in bromsen vad gäller kommande dito. Det funkar inte att påstå att man värnar om något samtidigt som det alldeles uppenbarligen ignoreras.

Jag skrev lite igår om medielogiken i valrörelsen där jag lyfter hur försvaret av viktiga rättigheter i samhället inte upplevs vara valfrågor. Några olika teorier har dykt upp — den enklaste är väl tanken om att det är lite smått jante att inte lyfta Piratpartiets utspel och frågeställningar.

Men en liten klurigare — och oroväckande — tanke är den om att det inte förstås att demokratin behöver försvaras. Ungefär, i en demokrati kan inte demokrati vara en valfråga, som Klara Tovhult formulerade det. En ganska oroväckande moment 22-situation.

Grundläggande principer för att ha ett fungerande demokratiskt samhälle måste såklart alltid försvaras. Det är aldrig en icke-fråga, i egentlig mening.

Vår grundlag är på väg att förändras och diskussionerna kring vad det innebär är försvinnande få. Vad massavlyssning innebär för samhället får inte vara en avslutad diskussion för att politikerna bestämt att vi ska införa det. Internet, som blivit vårt viktigaste demokrativerktyg, befinner sig under ständiga, allvarliga hot och måste försvaras.

Människor överlag behandlas alltmer som om de vore kriminella.

Upplevs inte integritet och rättssäkerhet vara ständigt viktiga fundament för en fungerande demokrati har vi problem. Då räcker det inte med att vi “får rösta”.