Emanuel Karlsten har en stor och viktig poäng i hur konspirationsteorierna kan komma att flöda i och med nyheten om att Julian Assange, talespersonen för Wikileaks, är anhållen i sin frånvaro för våldtäkt. Jag behöver inte tillhöra nån “feministmaffia” för att anse att nån nödvändigtvis inte ljuger om att ha blivit utsatt, även om det händer. Sammanträffandet med Pentagons hårda ord kring siten är svår att bortse från, helt klart. Men jag väljer att tänka som Mary, att om jag inte ska döma åt ena hållet ska jag inte döma åt det andra heller.

Johannas text om att hålla isär organisation och person känns väldigt passande när vi snackar om Wikileaks, för övrigt. Det har också framgått att Wikileaks erbjöd Pentagon möjlighet att gå igenom dokumenten, vilket de vägrade göra. Sedan detta framgått har kritiken om eventuell ansvarslöshet från Wikileaks sida avtagit.

Dagens konstigaste måste nog den lilla artikeln i DN vara. Det är en TT-nyhet som presenterar de senaste förhandlingarna i ACTA som om det vore en helt ny grej? I och för sig behandlas ämnet av vissa intressen som icke-existerande, men ändå… Det senaste i rapporteringen kring ACTA är för övrigt att förhandlarna nu själva erkänner att trots namnet (counterfeiting treaty) så begränsas inte förhandlingarna till det.

Fredrik Stenbeck har skrivit tänkvärt kring “ofrivillig öppenhet”, vad som händer när ens vänner eller bekanta hänger ut en på facebook eller dylikt. Skulle också vilja pusha för Drottningens inlägg om den där jobbiga känslan jag delar med henne som verkar ha flyttat in i magtrakten för att stanna.

När jag växte upp var det populärt att fnysa lite åt amerikanarna och engelsmännens “moralistiska” ådra i politiska sammanhang. Vi tyckte det var larvigt att folk blev uthängda när de varit otrogna, exempelvis. Jag tänkte att anledningen till att folk i allmänhet struntade i Littorin kanske var det.

Men idag har vi som land samma slags brännande uthängningar. Här en lista av Hagwall som går igenom de flesta. Även om länkar och inlägg färgas av egna uppfattningar och förstärkande uttryck som ibland får en att himla lite med ögonen, så är det värt att funderas över ett par varv.

Jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till det. Jag lever ju fortfarande kvar i det där jag växte upp med och hängde liksom aldrig riktigt med i den förändringen. Det blir nåt slags evigt ifrågasättande av mig själv — är det nåt fel på mig som inte blir upprörd över de flesta av avlöjandena?

När det snackades om ful valrörelse begränsade jag mig att tänka “politiker” ska jag ärligt erkänna. Idag upplever jag det som att tidningar och media drar väldigt hårt för att uppfostra oss att lägga andra värderingar än de politiska på vad som avgör vad vi röstar på. Kanske beror det på oss själva dock, så tänkte ställa några frågor som jag hoppas du orkar fundera över och besvara:

Vilka av de nyheter jag nämnt i inlägget kommer du ihåg bäst? Och vilka var viktigast? När du ändå är i farten — vilka frågor i valrörelsen har du uppfattat vara viktiga från politiskt håll? Inte viktiga för dig alltså, utan för politikerna? Slår själva politiken igenom i bruset?