Ser att Lotta Gröning slänger in en liten kommentar om att våldtäktsanklagelserna mot Julian Assange nu är släppta, men anklagelsen om ofredande kvarstår. Och passar på att tycka synd om Piratpartiet.

Innan jag stötte på hennes kommentar har tankarna upptagits av om huruvida krigsrubrikerna igår var mediernas eller åklagarmyndighetens ansvar.

Det diskuteras rätt friskt om huruvida kvällspressen, och i viss mån dagstidningarna, var för heta på gröten. Mymlan, exempelvis, har skrivit en lite längre analys för vad som hände igår och hur nyhetsvärderingarna fungerar i försvar.

Gjorde åklagarmyndigheten fel, är också en fråga som borde skapa funderingar. Vad var det egentligen som gjorde att åklagarmyndigheten tog det steget? Johan Westerholm tar dessutom upp just åklagarmyndighetens inkonsekventa beteende, hur det kan ses som att folk behandlas olika. Vad är det som avgör att åklagarmyndigheten hänger ut folk? Morr tipsar i kommentarerna att det rörde sig om en läcka.

Själv drabbas jag av en känsla av likhet till att vi liksom egentligen aldrig diskuterade färdigt det där med Arbogabilderna, hur de fanns kvar i ett offentligt dokument som sedemera lades ut på The Pirate Bay. Och gjordes till en populär nedladdning av TV4 som tog upp det faktum att nån lagt upp förundersökningen där.

Likaså får jag Bjästavibbar när det handlar om de tjejer som anmälde Assange. Ett ämne som inte borde ligga alltför långt borta och borde kommas ihåg. Nu skriver Expressen en detaljerad artikel om en av tjejerna, som känns designad för att räkna ut vem hon är.

Och mitt i alltihop hjälper säkert jag till genom att skriva om det över huvud taget.

Stora och viktiga frågor om rättssäkerhet, medier, nya som gamla och öppenhet, där problemformuleringar går in och ur varandra och principer blandas ihop i ett svårdefinierbart brus.

Och Lotta Gröning tycker synd om Piratpartiet? Som partist har inte märkt av att det på något vis skulle vara skadlig för partiet. Tvärtom, så får jag nästan känslan av att det här stärkt väldigt många i att ett parti som Piratpartiet behövs. Vilket kanske ger vatten på kvarnen hos de som tror att PP iscensatt våldtäktsanklagelsen för att få publicitet… *himlar lite med ögonen*

Snarare tycker jag lite synd om oss alla i samhället som befinner oss i dragkampen om vem som har rätt oavsett om de gör fel.

Överlag verkar vi som samhälle ha hamnat i ett slags “det är farligt att ta ansvar”. Jag vet inte riktigt varför folk tror att prestige är viktigare än ödmjukhet. Kanske för att samma människor som hänger ut folk pga rättfärdiga motiv, inte förväntar sig att bli behandlade annorlunda.

Det är i vilket fall som helst en ganska obehaglig cirkel av pekande fingrar, där de med nån form av makt har övertaget. Och under alltihop ligger ett misstroende mot allt och alla och förstärker behoven av att hitta ansvariga att peka på.

Vem som helst, men aldrig en själv. Och jag uppenbarligen inte undantagen från det. För funderingarna började ändå var jag kan lägga det yttersta ansvaret.