Det är bara att konstatera att val är tävling, inte politik — och jag har egentligen aldrig gillat att tävla. Var sak har sin plats, liksom, men om det finns vinnare finns det undersförstått förlorare. Det är ju samhället som ska vara vinnare, menar jag, inte ett parti — eller som det numer handlar om, ett block.

Ibland stöter jag på lite intellektuellt snobberi, “valet är så tråååkigt, kan det inte bara vara ööööver”. Det är inte utan att jag själv känner så ibland. Jag saknar det medmänskliga, visionerna, funderingarna — fasiken, jag kan till och med sakna navelskåderi och larvig ytlighet. Riktig ytlighet alltså, inte den där sorten som behandlar problem som om de är enkla att lösa, mest bara för att man tror att folk inte vet bättre. Eller för att man inte vet bättre själv.

Men så händer nåt — som att en aktivist berättar i en chatt att när han “ändå är igång” och delar ut valsedlar för Piratpartiet, så passade han på att ta med valsedlar för F!. Det ryktas vara flera som resonerat så.

Plötsligt känns allt så otroligt mycket bättre.

Trots valtävling och cynism bland både väljare och politiker så finns det där ändå: det allmänmänskliga, de där som gör saker för att det känns rätt. Det vackra, det lite mer ideologiska — i det lilla ser jag prov på de stora idéerna bakom. Massor av små saker som kanske inte gör sig i mediala rubriker, men som faktiskt nånstans är viktigare än det mesta som står där idag, helt krasst.

Just nu jobbar ett stort antal människor helt ideellt för att få med Piratpartiet på den politiska kartan. Jag hör talas om folk som tagit tjänstledigt från nu och fram till valdagen. Folk donerar pengar och tid på en skala som faktiskt är helt enorm.

Varje gång jag passerar en affisch blir jag jätteglad. För det är inte bara en affisch, det är en människa som traskat runt med en hög av dem och klistrat upp. Helt ideellt. Några kan lyxa till det med att recensera insatser bland volontärer — men kärnan i det som sker är så vackert att det lyfter hela valrörelsen ur ett ganska fult och tråkigt dike.

Tröttheten gör mig kanske lite blödig, men jösses vad jag är stolt över att vara med i det här partiet ibland.