Jag hamnar ofta i diskussioner internt inom Piratpartiet där jag försöker förklara hur viktigt det är att vi inte är för komplicerade eller för svåra. Men det är å andra sidan svårt att bli arg på de som presterar fullmatade texter med massor av argument och källor, eftersom grundanledningen är en önskan om att inte hålla borta viktig information, eller framstå som bluffare.

Den balansen är jättesvår att hålla — mellantinget mellan informativ och (i brist på bättre ord) säljande.

mathclockDet handlar om att förenkla budskap så att folk som är mottagare av det får en chans att förstå. Därför är det viktigt att försöka förenkla så gott det går. Men det handlar också om att informera så folk förstår djupet. Ge lite grundläggande kunskap i värderingen som är minst lika viktig.

Bäst slogan vinner därför egentligen inte, om det inte finns en grundläggande förståelse för problematiken bakom. Å andra sidan vinner inte mest fullmatade informationen heller, eftersom den därmed är för komplicerad att sätta sig in i och går väljaren förbi.

Dessutom; när jag sitter på bussen och läser på affischer så “fyller jag i” det som står på dem. En slogan från Folkpartiet lyder: “Framtiden börjar i skolan”. Jag tänker med en rysning på vilken framtid det är de föreställer sig.

Mitt perspektiv är ju att de vill ha lydiga människor, som ska övervakas minutiöst i skolan och rankas bort om de inte passar in i givna ramar. När de väl hamnar i arbetslivet ska de fortsätta övervakas och eftersom framtiden börjar i skolan… ja, ni fattar min associationsbana.

Socialdemokraternas affischer “Vi vill inte vänta” har alltid frågan “på vad?” hängandes i luften. Jag har inte uppfattat vad det är de inte vill vänta på i valrörelsen alls. Det slår an en sträng men öppnar för osäkerhet, för jag vet ju faktiskt inte vad det är de inte vill vänta på.

Jag titulerar mig själv “politisk nörd” emellanåt. Men på sistone har jag fått erkänna för mig själv att så himla intressant är det inte. Jag har exempelvis inte följt partiledarduellerna på tv. Helt ointresserad — känslan av att affischargumentationen följer med ända in i tv-rutan är för stark, för att jag ska känna nån entusiasm.

Om jag vill raljera skulle jag kunna säga nånting i stil med att “om det nu handlade om politik kanske jag skulle vara intresserad…”. Men då gör jag mig såklart skyldig till samma avståndstagande förenkling som jag ser problem med hos andra.

Intressant nog har det hela tiden varit viktigt att visa på bredd och tyngd i piratpartistisk argumentation, och det är den sak som PP får allra mest kritik för dessutom: att partiet inte är brett nog. Att partiet inte är tillräckligt seriöst, därför.

Jag måste ställa mig frågan om det verkligen är ärligt menad kritik när jag nu ser mig omkring. Där genuin ambition och engagemang från individer i praktiken döljs av slagord som susar i luften utan tyngd och innehåll. Där resonemang och fördjupning inte får plats.

Twitterifieringen av den politiska diskussionen har slagit igenom helt, och så säger de att sociala medier inte påverkat politiskt. ;)

Den här märkliga inkonsekvensen i vad som ska anses vara politiskt viktigt gör att jag ser på många politiker på ett helt annat sätt i dag än jag gjorde för, säg, fem år sedan. Jag kan liksom inte ta kritiken om fördjupningar i Piratpartiet på allvar längre, när människor inte “lever som de lär”.

Det kommer antagligen att forma mig och mina politiska nörderier framöver misstänker jag. Men jag är lite glad över att det inte lärt mig att bli cynisk i mina egna föresatser. Att det inte knuffat ut mig i de mer manipulativa gränsmarkerna. Utan att det gjort att jag värdesätter Piratpartiets instinkt att vara informativa snarare än säljande.

Lyckas jag få in för människor enklare retorik i Piratpartiet, så har det blivit så oerhört mycket viktigare att inte tappa djupet. Det ska bli en intressant nöt att knäcka framöver. En utmaning som ger mig lite mer pepp än vad cynism gör.

För såklart måste politik och valrörelse gå att göra bättre? Av alla inblandade, kan jag tycka.