Härom dagen blev jag tipsad om ett inlägg på Uppsnappat om fildelning, efter lite tvekan skrev jag några kommentarer under, vilka tydligen uppskattades och det gjorde mig glad. Allt för ofta förs diskussionen med de “som redan bestämt sig”, dvs branschrepresentanter som inte alls har för avsikt att förädla sina kunskaper eller försöka komma ur låsningarna. På den nivån blir naturligtvis inte debatter särskilt sansade.

Faktum är att det fortfarande finns massor av människor som inte riktigt förstått sig på det där med fildelning, utan att för den sakens skull tillhöra branschorganisationerna. Det är ju förbjudet, tänker de. Det upplevs som om en uppsjö människor medvetet genomför stöld genom att ladda ner. I media framställs fildelare till och med vara organiserade kriminella nätverk.

Sällan läser eller ser man den vardagliga eller allmänmänskliga aspekten i fildelning. Och vi måste nog bli lite bättre på att föra fram den lite till mans.

Avsikten med hela debatten är att förändra lagstiftningen. Det är visserligen förbjudet att fildela under vissa omständigheter. Men de som försvarar fenomenet försvarar inte rätten att få begå brott, de försöker förändra en felaktig lagstiftning som inte är förankrad i vardag och verklighet.

Det kan tyckas vara en självklar detalj för oss som diskuterar ämnet och har diskuterat det i en dekad eller så, men förtjänar att lyftas bättre.

Obunden forskning som genomförs visar ständigt att fildelning inte är skadligt för artister, som många fått intryck av. Den senaste undersökningen kommer från Norge som visar hur artister idag tjänar mer än de gjort tidigare. Bara det stöder tanken på att lagstiftningen behöver förändras. Det är en myt att fildelning hotar inkomsterna.

Pengarna har flyttat på sig och rör sig i andra banor och mediabolag har inte samma tillgång till att bestämma vad vi lägger pengarna på som de haft tidigare. Fildelare är dessutom i högre utsträckning benägna att betala för sig än den populära fördomen låter påskina, visar den ena forskningsrapporten efter den andra. (KTH, Harvard, Holland, norska Handelshögskolan, Storbritannien.)

Nu råkar det alltså vara så att legalisering av ideell fildelning — det ska alltså inte misstas vara en önskan om att ta bort upphovsrätten — inte är skadligt för kulturen. Tvärtom, till och med, så mår kulturen bättre än någonsin.

Till det ska dessutom föras att själva aktionerna för att bekämpa fildelning är ett allvarligt hot mot andra rättigheter. Rätten att få kommunicera privat t.ex. För ett underliggande problem i det hela är att “komma till rätta” med fildelning innebär att maila och chatta privat måste upphöra, exempelvis. Det talas dessutom om att kontrollera internet, nätneutraliteten hotas och därmed utvecklingspotentialen på världens största marknad.

Många orkar inte längre tjata om att fildelning inte är skadligt, att det inte är annat än naturligt att lagstiftningen justeras och inte farligt alls. Man orkar inte riktigt förklara samma sak om och om igen och går exempelvis direkt till det faktum att aktionerna mot fildelningen i praktiken måste ställas till vår rätt till förtroliga samtal.

Där nånstans tror jag att möjligheten för branschorganisationerna öppnats för att odla myter om pirater som egentligen inte stämmer. Då får man i lugn och ro ställa ut oss som människor som bara vill ha en massa saker gratis. Trots att de faktiskt ljuger om att fildelning är skadligt.

Det vore nog bra att orka ta ner samtalet till den nivå den förtjänar att vara, lite oftare. Det är ganska fult att kalla oss för tjuvar, men vi kanske inte ska låta folk tro att det är det vi vill vara genom att hoppa över viktiga positiva egenskaper med fildelning.

Vi vill inte legalisera stöld — vi vill legalisera modern kulturspridning och har forskningen i ryggen.