Många gånger har jag funderat på varför integritet betyder så lite för så många. Själva ordet integritet har till och med börjat kännas utslitet att jag emellanåt tappar kontakten med vad det betyder.

Jag tycker det är otroligt svårt att tala om för folk vad de ska rösta på. Respektlöst till och med, nånstans. Jag kan motivera mitt egna val men har en stark respekt för andras motivation, vare sig de delar med sig av dem eller inte. Jag blir nästan avundsjuk på de som fixar det.

Vi har alla våra egna perspektiv och vi påverkar såklart dessa hos varandra. Men vi ska inte behöva känna oss tvingade — jag vill framför allt inte känna att jag tvingar nån — och är antagligen varför jag tyckt så oerhört illa om slagord som gått ut på att man kastar bort sin röst.

Jag kastar inte bort min röst, jag har faktiskt lagt ordentligt med tankemöda på vad jag vill se för förändringar i samhället. Så skriver jag i morgondagens sista bloggpanel på Nyheter 24:

Jag röstar på Piratpartiet och det gör jag för att människor som inte begår några brott ska inte behöva bli behandlade som brottslingar. I dag misstänker vi allt och alla — vi uppfostras att tro att våra medmänniskor inte går att lita på och att vi därför måste beslå folket med begränsningar.

Rädslan för vad fusk kostar samhället kostar ironisk nog långt mer än själva fusket, både i reda pengar och utveckling. Vi förutsätter plötsligt att ingen har rent mjöl i påsen samtidigt som vi säger att om man har rent mjöl behöver man inte oroa sig… en av vår tids största farligheter och som göder ex. rasism och utanförskap.

Att rösta är den enda gången man faktiskt är med och bestämmer själv, på riktigt. Att rösta är praktiskt taget en manifestation av din integritet: Du får rösta på vem du vill, utan tvång att redovisa för andra vilka du valt eller varför.

Det är själva grundtanken. I år har vi dock fått se vissa av de här självklarheterna tunnas ur. Vi röstar inte på ett parti längre, vi röstar på ett av två block. Blocken har dessutom valmanifest som ligger väldigt nära varandra.

Det gör i sin tur att det blivit viktigare än någonsin vem det är som är statsminister. Personen snarare än politiken har lyfts. Jag tror exempelvis att det är därför det blir förvirrat när Fredrik Reinfeldt plötsligt måste tackla en sakfråga. En sakfråga, för övrigt, vars problematiska konsekvenser Mona Sahlins parti varit med och grundat för och borde stämma till eftertanke.

Vikten av att vi inte ger upp mer av oss själva och vår integritet är drivkraften i mitt politiska engagemang. Jag skulle vilja förhindra att hemska exempel som får en att börja gråta, måste dyka upp innan folk förstår allvaret i en dålig utveckling.

Dessutom har vi fått lära oss att om vi röstar på det parti vars åsikter vi värnar mest, så ska vi hoppa över det och taktikrösta så att ett parti vi är rädda för inte ska hamna i riksdagen.

Varje dag flyttas gränserna och vi förhandlar konsekvent med vår integritet utan att många gånger förstå det. Vi bjuder på den, ger bort den, till förmån för olika saker vi i vår hederlighet lärt oss är viktiga.

Ironiskt nog ger vi bort bland det finaste vi har för vi tror att vi hjälper andra. Om inte det är ett formidabelt betyg på människors inneboende heder, vet jag faktiskt inte vad jag ska tro.

Vi ger upp vår integritet för att vi tror att vi hjälper människor som har problem med droger, genom att acceptera drogtester. Vi släpper privatlivet för att vi tror att kriminella då får det svårare att få fotfäste. Vi röstar inte efter ideologisk övertygelse, eftersom det är viktigare att riksdagen bevaras i den form som påstås vara den bästa. Vi har låtit oss påverkas att vara såpass rädda för terrorism att vi accepterat minskade rättigheter, trots att ex. trafiken dödar långt mer än terror. Listan kan göras hur lång som helst.

Många små steg mot en framtid som det dessvärre står att finna facit för i det förflutna var det leder.

Det är inga småsaker jag går runt och funderar på och vill känna att människor åtminstone är medvetna om de här aspekterna. Jag kastar inte bort min röst — jag vet precis vad jag väljer.

Jag väljer en framtid där människor har rättigheter och inte bara skyldigheter.

Jag vill passa på att tacka alla fantastiska valarbetare för Piratpartiet, vars insatser varit ovärderliga. Utan er hade jag inte kunnat rösta som jag vill. Jag önskar att jag hade haft större möjligheter att vara med ute på gator och torg men jag hoppas ni känt mitt stöd hela vägen. <3