Sitter och försöker sortera ut känslorna. Piratpartiet gjorde ett dåligt val. Jag vet inte varför och vi måste fundera på det framöver. Jag är jätteledsen över det, men tar det med fattning. Politik är ett maraton och inte ett sprinterlopp.

Men kommer på mig själv med att känna ännu större sorg över att SD tog sig in i riksdagen.

Jag har förberett mig för att PP inte skulle lyckas ta sig in, även om jag hoppades på ett såpass bra resultat att vi skulle kunna få ett mycket välbehövligt partistöd. Nu verkar det inte ens som att vi kommer kunna få ihop till den procent som skulle hjälpt oss att få ut valsedlar i nästa val.

Vi har klarat det förr och kommer att klara det igen, även om det känns otacksamt och tungt.

Vad jag hade glömt av var att förbereda mig för vad jag skulle känna inför ett eventuellt inträde av SD i riksdagen även om jag egentligen borde ha varit det. Jag måste nånstans respektera att så många ansett att SD hör hemma där.

Men jag kan inte respektera att vi som land lyckats försätta oss i den situationen att de fått fotfäste.

Så i en uppsjö av känslor och funderingar är det massvis som behöver redas ut. Varför blev det såhär? Varför blev det så viktigt att få in SD? Varför gjorde PP ett så dåligt val?

Jag kommer naturligtvis fortsätta att kämpa för Piratpartiets frågor, liksom även andra signalerar. Det som var viktigt igår är lika viktigt idag. Om inte viktigare. I ett slag har ett parti som SD kommit ett steg närmare kontrollfunktionerna riksdagen inrättat över svenska folket. Ett parti som uttalat lutar sig mot avsky av andra människor.

SDs huligankör på valvakan ekar fortfarande i öronen och plötsligt så fick jag en anledning till att kämpa för att Piratpartiet får genomslag. Vi förtjänar bättre utveckling än så här. Vi förtjänar en bättre framtid än misstänkliggöranden och avsky utlovar.

Vi har nog alla på sätt och vis hjälpt misstroendet att få fotfäste och det grämer mig.