En vecka har gått sedan valet avklarades och i Piratpartiet har det inte rått stiltje. Många har sett fram emot att få börja ta tag i saker som vi av nödtvång måst vänta med eftersom resurserna varit för små för att köra det parallellt.

Via ryktesvägen har jag fått veta att över 500 skrivit i utvärderingen som sattes upp, och svar fortsätter att strömma in. Det är det här som jag skrivit om tidigare är Piratpartiets styrka, hur det politiska utvecklingsarbetet inte stannar av.

Jag tyckte själv att det var i tidigaste laget att börja utvärdera; personligen behöver jag själv lite tid på mig att sortera ut personliga besvikelser från besvikelser som rör partiet i stort. Vår valrörelse led t.ex. av flera “missade möjligheter” som jag ser det.

Ingen av dessa missade chanser tror jag dock skulle ha påverkat vårt valresultat nämnvärt. Det blir lite för lätt att hamna i ett slags blame-game och fokusera på detaljer som absolut går att göras bättre, men som kanske har ganska lite att göra med valresultatet i stort.

Risken för att ta till s.k. “quick fixes” som egentligen inte gör annat än tillfredsställer lusten av att ha “gjort nåt”, utan att förändra i egentlig mening, uppstår.

Så ser jag t.ex. Simon Rosenqvists “åtta teser för framtiden“. Utan att problem har identifierats serveras ett antal lösningar, som Klara Tovhult skriver.

Jag reagerar t.ex. starkt emot saker som går ut på att “äga” andras initiativ. Internet ska t.o.m ägas enligt punktpuppställningen — en fråga som vi som parti ägnat oerhört mycket pedagogik till att förklara att det varken ska eller går att göra.

Jag gillar inte heller tanken på att styra upp utvecklingen så att den blir som på förhand bestämd väg. Också det tycker jag går emot själva essensen av vad vi tagit oss an att försvara och underlätta för.

Jag misstänker att organisatoriska svagheter blandas ihop med politisk tillväxt.

Själv har jag börjat försöka att identifiera några olika problem, jag ber om ursäkt att det är lite långt och hoppas du orkar läsa:

1. Traditioner. Vi talade redan förra året om hur märkligt det är att valet till Europeiska Parlamentet inte var “så viktigt” för väljarna. De teströstade på Piratpartiet, sa flera, men trots framgångsrikt arbete för PP i parlamentet så följdes det inte upp med en röst i riksdagsvalet.

Riksdagsvalet behåller en traditionell plats i hur den ska vara utformad och fungera i det stora flertalets hjärtan, och har allt mindre med politiska sakfrågor att göra. Visserligen blir vi allt fler som ser problematiken med blockpolitiska indelningar, men den pedagogiska uppgiften att tackla det som ett bekymmer har varit oss övermäktig.

Vi behöver egentligen fokusera mer på att informera folk om varför det vi tar upp är viktigt, och då på ett sätt som går att förstå.

Vi behöver lära oss att förstå de människor vi vill ska förstå oss.

2. Organisationen. Vi har problem att veta hur vi hittar rätt i organisationen, vem som får göra vad och när saker behöver göras om man ens vet om dessa. Organisationen har på flit hållits väldigt löst för att folk ska kunna få svängutrymme och agera på gräsrotsnivå.

Det har fungerat på vissa ställen, på andra har det skapat oro. Intressant nog har de som talat om toppstyrning varit de som varit sämst på att ta tillvara på möjligheterna. T.ex. har flera avkrävt riktlinjer från en partiledare som de i samma andetag säger att de inte har förtroende för.

Det här har varit ett stort pedagogiskt problem för mig personligen. T.ex. har jag vid ett flertal tillfällen sagt att det går alldeles utmärkt att strunta i vad människor har att säga (eller inte) om specifika detaljer eftersom organisationen ger tillåtelse till det.

Istället reagerar man mot sitt egna intresse och har lagt makt i det knä de inte vill se det hos. Initiativ har inte tagits i den utsträckning det fått göras.

Vi behöver lära oss att ta initiativ inte är farligt. Det är bra och utvecklande ju fler som gör det. Organisationen är till för oss, inte tvärtom — låt den växa efter våra behov snarare än enskildas behov av “ordning”.

Tydlighet får gärna eftersträvas så länge den lämnar plats för initiativ.

3. Politiken. Vi är inte bra på att föra ut vår politik och de här funderingarna har vissa gråzoner med punkt 1. I vår hederlighet vill vi vara öppna med precis vad vi menar, vilka nyanser det finns att ta hänsyn till och emellanåt har vi krävt alldeles för mycket av åhörarna för att ge dem en chans att förstå.

Jag känner mig ovillig att snuttifiera på den måte som etablerade partier gjort och gör. Där upplever jag att vi har en stor pedagogisk nöt att knäcka. Hur får vi ut vårt budskap utan att förringa värdet av fördjupande information och visioner.

Många reagerar med att vilja förändra vår politik och jag känner det som att det är som att byta ett problem mot ett annat. Däremot finns det all anledning att fundera över hur vi breddar vårt politiska spektrum utan att tafsa på ideologin.

Det är våra sakfrågor som är de viktiga, inte att vi lyckas som parti i största allmänhet.

Dessa försök till problemformuleringar har som sagt gråzoner här och var men ska inte blandas ihop med varandra. Anna Troberg har skrivit långt och mycket läsvärt om hur vi kan välja att utvecklas. Vi behöver öppnas upp och breddas och framför allt finns det ingen anledning att inte tillåta den tillväxten ske organiskt.

Ett visst mått av att “släppa sargen” behöver släppas in i organisationen i stort. Enstaka krångligheter följer med det, men vinsten i längden är omätbar. Vi har redan gjort oerhörda framsteg och ska helst inte sluta tro på vår egna kapacitet och kompetens att växa och utvecklas på ett naturligt vis.

Förändring gör lite ont, men jag tror vi alla är överens om att förändring av politiken i stort i Sverige är nödvändigt och det är upp till oss att visa vägen. Låt oss inte stänga in och konformera vårt arbete, vi ska inte emulera det vi tycker är dåligt i grunden.

Ta med diskussionen ut, anordna piratfikor, diskutera på plats med de människor som finns där. Spåna — vilt och galet — och hitta guldkornen. Vi har många fler möjligheter att utvecklas som parti än de etablerade och det ska vi ta vara på.

Själv har jag inte tänkt klart, men vill för den sakens skull inte att någon ska bestämma åt mig.