Jag tycker att när du läser Nour el Refais debattinlägg “Håll käften, ni som förnekar könsmaktordningen” så ska du komma ihåg att det inte handlar om dig. Det handlar inte om att du personligen är dum mot henne eller nån annan. Det handlar inte heller om att du är en taskig man (om du nu råkar vara man).

Du ska helt enkelt inte ta åt dig om du känner att du inte bidrar till den situationen hon beskriver och känner igen sig i. Våga att ta in texten utan att känna dig påhoppad. Kanske kommer du förstå nåt du missat tidigare, kanske visste du redan, men du har råd att bjuda på att nån behövde få skriva av sig om det.

Ja, jag vet att män blir behandlade orättvist också. Det är knappast fråga om problemformuleringstriage — att nåt nödvändigtvis måste prioriteras över nåt annat. I kommentarsfältet ger den ena efter den andra Nour rätt att det är ett problem, nämligen, när de påstår att hon hittar på och det grämer mig.

Män jag talat med uttrycker ofta sin förtvivlan över att bli utmålade som förtryckare eller våldsverkare. Kommentarsfältet under artikeln förbättrar inte den taskiga situationen precis, och det slog mig att några kanske inte förstår det. Så jag tänkte att jag skulle ta tillfället i akt och peka på en grej om varför debatten så ofta stupar på egna grepp:

Pekar någon på en orättvisa, och du säger att det inte stämmer överens med din verklighetsbild alldeles för slarvigt så riskerar du att debattekniskt _försvara_ orättvisa. Alldeles oavsett om du aldrig gjort dig skyldig till det problem som beskrivs.

Du är en bra människa och har ingen anledning att försvara dåligt beteende. Kom ihåg det. När hon skriver “Håll käften” är det inte dig hon menar, med andra ord. (Jag misstänker att hon nog ville att det skulle vara tyst nog en stund för att få höras. Nåt vi alla vill bli, antar jag. Hörda, alltså.)

Är det en text om orättvisa som du inte hjälper till att få fäste så har du all rätt i världen att inte ta åt dig. Och kanske blir det enklare för dig då att sätta dig in i en annan individs problem och uttrycka empati. Då uppstår dessutom ett utrymme där du själv kan uttrycka dina egna problem med orättvisor du kan behöva stöd att tackla.

Jag ska själv försöka ta mitt egna råd, för övrigt. ;)