Medans bloggosfären försöker hämta sig från det lite mer dronliknande läget under valrörelsen, slickar sår och alternativt försöker hålla tillbaka allt för osnygga jubel, har jag funderat rätt mycket på varför det finns politiska bloggar över huvud taget.

Det är lite trevligt på nåt sätt att det finns så många poliska nördar, men ibland undrar jag om det verkligen inte finns andra lägen än att vara “politiker” när man diskuterar politik. Språket, veta-bättre-än-andra, vara insatt… Har den politiska bloggsfären tagit på en en smått… överlägsen ton? Talar vi om för folk, snarare än med folk?

Opinionsbildare har alltid klingat positivt för mig, en etikett som jag använt mig av själv ibland. Samhällskommentatör har lite prettovarning, men i vissa sammanhang acceptabelt. Men hur är det egentligen med det, har vi “opinionsbildare” online gått och sumpat vår egna plattform?

Frågan är om “politiska bloggosfären” har nåt existensberättigande alls, kan jag komma på mig själv med att tänka ibland. Politiska partier vill gärna använda oss som gratis valarbetare, det är ju klart.

Mindre klart trodde jag emellertid att det var att folk skulle ställa upp på det, så där fick jag så jag teg. När jag ser mig omkring i sfären så är det faktiskt med lite skämmig rodnad på kinderna jag inser att flera faktiskt inte visade sig ha den ryggrad jag trott dem om.

Det är helt klart en ganska knepig balansgång. Lojalitet, grupptillhörighet, individualitet — allt ska försöka matchas, och inte sällan med ett heltidsarbete som inte har ett dugg med hobbyn “politik” att göra. Jag känner mig inte fördömande utan just generad — vi tar till lite stora ord emellanåt i sfären, jag upplever det som att vi inte riktigt lever som vi lär.

Vi leker ledare i ord men agerar följare i handling.

Frågan är om vi verkligen har nåt att komma med när vi “talar om” och är “insatta” i olika frågeställningar, när vi inte riktigt fixar att vårda vår egna nisch — eller vad man nu ska kalla möjligheten att kunna slänga in sina två spänn i samhällsdebatten.

Det där viktiga, värdefulla, var och ens möjlighet att påverka debatten har drunknat (inte för gott hoppas jag) i ett evigt megafånande.

Måste politik vara så? För att vara riktigt jobbig — måste “politik” vara “politik”, ens? Medan jag sitter här och funderar på om jag över huvud taget tillför något — om jag ska förändra något eller så, skulle det vara intressant att höra er andras tankar om vad ni tycker om den politiska bloggosfären.