I går kväll läste jag Skivad Limes kommentar om datalagringsdirektivet och jag twittrade några funderingar om vad som händer den dag en avstängd mobiltelefon kommer att göra livet besvärligt oss. Vi behöver ju inte gå längre än att se hur enkelt det var för Maud Olofsson att göra en grej av att Thomas Bodström fick kalla fötter när han och justitieminister Ask skulle lämna urinprov inför media.

Det beskriver psykologin i ett nötskal. Som nån sa, redan idag kan folk i bekantskapskretsen ifrågasätta en avstängd mobiltelefon — vad händer den dag staten gör det? Kanske har direktivet det goda med sig att mobiltäckningen kommer att bli 100 procentig i landet för att man inte ska kunna ha några ursäkter framöver, skrev någon annan.

Som Mary också reagerade på, skrev några i mitt kommentarsfält att folk kanske inte kommer att förstå förrän den dag de blivit bötfällda för att de kört för fort, vilket man kunnat se med hjälp av människors mobiltelefoner.

Anders Mildner skriver fantastiskt bra om riksdag och regerings fullständiga misslyckande när det handlar om internet. Beatrice Ask tror sig, antagligen rätteligen nånstans, kunna komma undan med att kalla kritiker av det här för “konspiratoriska”.

Som alldeles förfärligt bevisat av urinprovshistorien jag refererar till ovanför är det oförskämt utan dess like att kalla kritiken för konspiratoriskt. Vi sitter redan med facit i handen för hur politiker och makthavare kommer att utnyttja det här.

Men faktum är att avsaknaden av debatt och information kring detta gör att Asks uttalande kan köpas av tillräckligt många.

“Fildelning är ju olagligt, ju” säger i princip en av de intervjuade och verkar stolligt nog för honom räcka som anledning att sätta precis varenda svensk under lupp och tvång om fullständig transparens om sina förehavanden och tankar.

Farmor Gun berättar att Johan Linander anser att kritiken är fel eftersom den kommer försent vilket göder min ilska och besvikelse. Samtidigt som vi har ett gigantiskt pedagogiskt problem med att folk inte förstår omfattningen av datalagringsdirektivet och hur det kan påverka deras vardag, har han mage att påstå att folk skulle sagt ifrån tidigare. De har inte tagit debatten. Och dessutom skrotat alla tankar om proportionalitet.

Amelia Andersdotter skriver:

Med andra ord kommer svenska regeringen att lägga ett lagförslag som med stor sannolikhet om bara ett halvår inte kommer stödjas av Europeiska kommissionen. De kommer också om ett par år bli ställda till svars av Viviane Reding (s. 7, kolumn 2) för att ha för snabbt accepterat dåligt utredda förslag från kommissionen.

Vi är redan 4 år sena med implementeringen och det lär knappast göra någon skillnad om vi väntar sex månader på att den första utvärderingsrundan ska bli färdig innan vi beslutar oss för hur vi som nation ska agera. 

Vi kommer nu att dras in i nån slags “jamen folk begår brott ju”, och de kommer att fortsätta att hålla klaffen om sitt principiella ställningstagande att behandla alla svenskar som kriminella pga det.

När ska de ställas till svars för det? Hur länge ska en handfull politiker som alldeles uppenbarligen inte känner nåt förtroende för sin befolkning få komma undan med detta?

Vi har blivit grundlurade och det var väl alldeles förbannat att det är vi som ska ställas till svars för det av Linander och resten av de etiskt böjliga människor som lyfter en lön, sponsrad av mina hårt förvärvade slantar.