Stod framför en delikatessdisk igår, och medan jag väntade på min tur sa en personalare till en kund i övre medelåldern att googla efter recept om en grej kunden aldrig hört talas om. Jag tror det var första gången jag hörde uttrycket “googla” på det viset.

Det är en sak mellan “vänner” där man har en ungefärlig kunskap om den andres internetvanor, en helt annan när personal i en delikatessdisk förutsätter att kunder vet hur man gör.

I flera år har jag engagerat mig för att skydda internet och vår närvaro online och rätt länge har det handlat om att “det inte varit så vanligt”. Jag tror att jag har fastnat lite i de tankebanorna — att behöva förklara något svårförståeligt för icke insatta. Men det är inte så många som inte förstår längre.

För även om kunskapen om regleringsförsökens negativa egenskaper kanske inte är så vida spridd som man kanske skulle kunna önska, så har kunskapskällan internet hamnat i de flestas vardag.

Och vi använder det i stort och smått.

Via Facebook kan vi se diagram om att vi nu står inför tröskeln på stora “göra slut”-perioden av året. På grund av ett fel på google, invaderades ett land. Du kan följa och påverka några designers när de stajlar modeller via twitter. Det dras igång skämtsamma uppmaningar om att “skära bort vän-fettma” på Facebook.

Samma verktyg kan också användas till att göra rejäl skillnad.

Jag hoppas t.ex. att Christina Stiellis inlägg om sin vän som förlorade allt i en brand ska spridas. För att företaget Boxer verkligen inte borde komma undan med sin oempatiska företagsmodell.

Läser hos Jocke Jardenberg om Harassmap, en sms-tjänst i Egypten. Varje gång någon utsätts för sexuella trakasserier, kan man anmäla det till siten som lägger upp en plupp på en karta. En visuell bekräftelse av ett problem som i längden förhoppningsvis ska få människor att förstå det. I Egypten sitter dessutom en bloggare fängslad och har inte blivit utsläppt trots avtjänat straff.

Social media, vårt media, är det enda verktyg som finns att tillgå för att förändra såna här situationer. Vi har liksom bara börjat.