Häromdagen skrev jag lite om källskydd och ställde frågan hur journalisterna förhåller sig till det idag i sitt arbete. Lillemor Strömberg på SR gav ett långt och informativt svar, och inspirerar i vilket fall som helst mig att fundera vidare över alla olika nyanser, och vad som är bra att veta och vilka hinder som finns idag som eventuellt går att riva.

Eva-Lena Jansson, som twittrade om ett mail hon fått av en journalist — Niklas Svensson — och inspirerade till postningen, skrev vidare idag på twitter hur hon upptäckt att mailet hon fick var ett massmail, där mottagarna kunde ses. Inte nog med det, vissa av de som svarat på mailet har klickat på “reply all” vilket innebär att alla som fått mailet av journalisten, även får svaren.

Jag tilldelade Niklas Svensson Dagens Dumstrut, för att jag väljer att se det som ett misstag. Utan att veta precis vilken typ av svar som studsat ut till alla mottagare får jag intryck av att inte någon större skada är skedd, men principiellt är det naturligtvis allvarligt när misstag av den typen sker.

Kanske särskilt när man som Niklas Svensson gjort en grej av att utlova källskydd i mailet.

Så det blev ytterligare ett tips att lägga till listan över saker man behöver tänka på när källskyddet är en viktig komponent i kommunikationen: När det är fler än en mottagare av ett mail, var noggrann med att lägga dessa som BCC. Hemliga mottagare, med andra ord, som inte kan se eller kontakta varandra.

Jag hoppas att den här diskussionen fortsätter och vidgas — källskydd och meddelarfrihet är ganska viktiga saker. Alldeles uppenbart finns det ett behov av att sprida kunskap och information kring detta.

Både för journalisters skull och för oss vanliga dödliga. Vi måste kunna känna att vi kan vända oss till media när vi behöver det, och då måste medierna veta hur.