Källskydd och meddelarfrihet är ett påtagligt offer i utvecklingen mot att hålla koll på alla, vilka anledningarna nu är, via FRA-lagar och datalagring exempelvis.

Jag har skrivit ett par postningar om meddelarfrihet och källskydd på sistone, där jag efterlyst diskussion och kunskap. Blir, trots sammanhanget, lite glad av att se Kjell Häglunds inlägg i tidningen Journalisten kring samma ämne (tack Drottningsylt!).

Förhoppningsvis kanske debatten vidgas, t.ex. har Chris Kullenberg tipsat om att arbeta med VPN-tunnlar (som jag också hade funderingar kring i den efterföljande diskussionen i mina inlägg). Det finns säkert fler nyttigheter att lyfta upp som kan vara till stöd i den här nya verkligheten vi lever i, fortsätt gärna tipsa om dessa.

Ju större och omfattande diskussionen är desto mer folkbildande blir den. För det är just den folkbildande aspekten som saknas idag när dessa saker debatteras.

Ett annat exempel på saker som offras är utvecklingen av internet. Ett aktuellt exempel har vi med en debattartikel och rapport av John Axhamn. Något som är mer eller mindre ett beställningsjobb från intresseorganisationen Despotia Netopia. Johan Linander (C) har kommenterat och inspirerade Rasmus Fleischer till några funderingar.

Anna Troberg ställer ett antal frågor i sitt inlägg:

Axhamn skriver i artikeln hela tiden om “oönskat” innehåll på nätet. Han problematiserar överhuvudtaget inte vem som ska bedömma vad som är oönskat eller det faktum att “oönskat” kan betyda olika saker på olika platser. Med tanke på att internet är en högst internationell angelägenhet är det vårt ansvar att inte föreslå förändringar som kan ställa till det för människor i andra länder. Men det bryr sig inte Axhamn om. Han arbetar för upphovsrättslobbyn och det ligger inte i deras särintresse att tänka på andra än sig själv. I många länder är homosexualitet “oönskat”. Betyder det att vi ska förbjuda information om det på nätet?

Proportionalitet kan inte förväntas från de som agerar i eget intresse och utan tillstymmelse till samhällskonsekvenser. Men resten av oss måste faktiskt sätta ner fötterna.

Sen har vi ju det där med Acta Coica också.