Ett uttryck jag slänger mig med ofta är “värdelöst vetande” och jag har lika ofta skojat om att doktorera i det. Men jag har funderat lite på varför jag använder mig av det. Jag har egentligen aldrig definierat det och tänkte att jag skulle försöka att ge mig på att beskriva min subjektiva tolkning.

För mig är “värdelöst vetande” kunskapens variant av “jag mötte Lassie“. T.ex. är ett av mina favoritvetande det faktum att den svenska rösten för Ballou i Disneys djungelbok gjordes av Beppe Wolgers, men låtarna sjöngs av någon anledning av Roffe Bengtsson. Jag vet inte varför, har inte nåt intresse för vare sig Disney, Djungelbok eller ens nördig kunskapstörst om svenska komiker. Bara en detalj som fastnat och som jag gillat att jag vet, helt enkelt.

Nånstans tror jag att det finns plats för anektdotiska historier i den här definitionen också, som kanske inte ens är sanna. Som historien jag hörde om en chef för en stor svensk koncern som bestämt att det skulle byggas en fabrik i Indien. Det fanns en kille som skulle vara bra för att leda ett sånt projekt, men skulle då behöva flytta till en helt annan världsdel i några år.

Historien går att koncernchefen ringde upp, berättade om idén och killen sa att han behövde prata med sin fru om saken först, varvid koncernledaren frågade om han kunde vänta i telefonen medan han gjorde det. Att det får plats under mitt utrymme för värdelöst vetande är för att när historien berättades för mig hade koncernchefen ett namn som jag tog bort här.

barney_burpIgår på twitter fick jag dessutom lära mig att om man försöker maskera en rapning genom att hålla munnen stängd och “släppa ut den” genom näsan, så svider det om rapen är läskinducerad. En sån grej går raka vägen in i foldern för värdelöst vetande av nån anledning. Jag kan själv inte rapa på flit (ett handikapp jag delar med min bror och varit upphov till flera pinsamheter). Kunskap av det slaget blir alltså lite “exotiskt”, är egentligen helt oviktig, men en kul detalj att känna till.

Apropå min bror så fick han, stackarn, förklara för mig vad det var som var så roligt med scenen i “Me, Myself and Irene” när Jim Carrey kissade överallt i badrummet, när vi var på bio. Ett stycke värdelöst vetande jag vårdar ömt.

På internet går det att samla på sig hur mycket värdelöst vetande som helst. Det gills inte inte att “plugga” ämnet, lära sig en massa fakta och rabbla det (även om det går att lista när själva ämnet diskuteras såklart). Det behöver vara saker som jag liksom adopterar på nåt vis och oväntat dyker upp som en resurspool när situationen behöver det. Detaljer som ofta inte är förvånande att andra inte känner till.

Det kanske är allmänbildning, men värdelöst vetande handlar alltså om lite mer än “bara” allmänbildning, antagligen mest bara på ett känslomässigt plan. Ett slags skönt virrvarr av skvaller, anekdoter och detaljvetande, helt enkelt och som jag liksom inte har “nytta av” annat än att lyfta i sociala situationer ungefär. Detaljkunskap som inte har nån anknytning till mitt yrkesliv, vardag eller utbildning utan liksom bara finns där. Som sen har den fantastiska bonusen att det kan fungera som en portal för att dra iväg diskussioner åt olika oväntade håll.

Det här är nåt som jag delar med många, misstänker jag. Slumpartade bitar av information och kunskap som liksom bara finns där utan synlig bäring på vardagslivet. Hur många har t.ex. sagt “ei sa peittää” när Finland kommit på tal? Må ikke tildekkes är en självklar come back på det och sen kan samtalet ta hur intressanta vägar som helst.

Jag är nyfiken på ert värdelösa vetande, har ni några favoriter?