Den senaste veckan har det gått att följa en het debatt i USA om TSAs metoder när de tar hand om flygplatssäkerheten. Bilder från nakenskanners har sparats och letat sig ut på nätet. De som valt att inte gå igenom nakenskannern (vilket man har rätt att välja bort) har fått genomgå förnedrande kroppsundersökningar som angränsat till sexuella övergrepp.

Bruce Schneier har en samling länkar där man kan läsa på lite om det här. Han skriver hur det här har varit ett problem en längre tid. Men sedan vita, medelålders män nu blir utsatta för den här förnedringen (de får gummiklädda handskar som kontrollerar bakom testiklarna, t.ex.) har det här ämnet blivit brännhett.

Bland annat fick en man med cancer i urinblåsan finna sig i en kroppsundersökning som tog sönder hans stomipåse. Genomdränkt av urin fick han gå genom flygplatsen och hade inte möjlighet att tvätta av sig förrän planet lyft från marken.

Det har inte minst skapat en lavin av olika kreativa protester. Till exempel har ett flertal låtar släppts, bumperstickers skapats och inte minst sketcher spelats in.

[borttagen film]

President Obama försvarar hanteringen med att det är för landets säkerhet, ett fakum som nog behöver ifrågasättas, särskilt med tanke på att TSAs eventuella framgångar med sitt arbete inte är offentliga uppgifter. Dessutom ser det lite illa ut att han som resesällskap på ett offentligt statsbesök hade en av de som tjänar pengar på försäljning av nakenskanners.

Jag inser att det behöver göras något, men det där med att “göra något” har blivit ett självändamål. Det här är vad man t.ex. gör för att “hitta terrorister”:

Människor som vägrar acceptera att bli nakenskannade blir genomsökta och få ta av sig sina kläder inför andra väntande passagerare. En f.d polis beskriver hela rutinen som ett upplägg som snarare handlar om att straffa människor till att vara undergivna, än försöka hitta vapen och sprängmedel.

Det viktigaste blir att folk är lydiga.

Det slår mig som en av de största ironierna av övervakningshetsen. Att vi inte ska kunna lita på varandra, lita på vanligt polisiärt arbete, att inte kunna lita på att inte bli våldförda på och så vidare, och därför måste underkasta oss. Samtidigt som de bevisligen inte kan hantera det förtroende som läggs i deras händer utan används för att få känna sig som en översittare.

Vilka är det vi ska vara rädda för, egentligen?