Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför jag inte är så förtjust i jämförelserna mellan det utdömda skadestånden i The Pirate Bay-rättegångarna och de belopp som döms ut när människor blivit skadade eller mördade. Det har snurrat runt ett gäng såna kommentarer och varje gång jag ser det så vet jag inte riktigt vad jag ska tycka.

När David gjorde sin enkla, men starka, jämförelse i ekuriren innan valet reagerade jag inte alls på samma sätt. Det är inte som att det är fel, nånstans, att fundera över det. Jag tycker ju att det är uppåt väggarna att rättigheter av det där slaget värderas upp till fantasisummor, som blir så tydlig i den här illustrationen, exempelvis.

Men nåt med den där typen av värdering har börjat klinga lite galet med tiden. Jag tror att det är för att man underförstått säger att fildelning är ett brott. Typ, “det är ett brott men inte lika illa som när man har ihjäl en annan människa”.

Fokuset skiftar från att upphovsrättslagstiftning slår galet, till att ett brott blir värre än ett annat, eller hur jag ska försöka förklara det.

I själ och hjärta upplever jag ju inte fildelning som skadligt. Få saker här i världen är perfekta och däri ingår såklart fildelning som fenomen. Det är inte som att jag inte förstår att det finns trösklar att ta hänsyn till.

Det blir snårigt att göra den gamla hederliga jämförelsen med trafik och de offer den skördar, med fildelning, av samma anledning. Fildelning är inte skadligt, men det är biltrafik. En grad av skadlighet vi som samhälle nånstans valt att acceptera.

När det handlar om fildelning upplever jag inte ens att det finns någon form av skadlighet som vi som samhälle behöver ta ställning till eller leva med.

Att olika företagsmodeller och affärsidéer går i graven är ett naturligt förlopp. Att musik- och förläggarindustrin behöver utvecklas är inte något konstigt eller samhällsskadligt alls. Det är en smärtsam process för vissa, vilket jag nånstans respekterar, men inte skadligt för samhället.

Fildelning är positivt för samhället. Det är positivt för kulturen. Det förstör inte, mejar ner eller tillför nån kostnad för samhället som är tung att bära. Fildelning är kärlek till kulturen och hör inte hemma i den typen av lagstiftningsjämförelser alls.

Nånstans tror jag att nästan varenda en som gör de här jämförelserna känner så också, i grund och botten. Så jag avser inte att vara provocerande eller tala om för folk att de har fel. Jag vill mest bara flagga för att ibland så snurrar en del argument upp sig på sig själva.

Vi upplever inte att vi begår ett “litet brott som inte är så farligt i jämförelse” när vi fildelar. Vi är inte fuskare, lite tjuvaktiga, lider av moraldilemmor eller upplever oss göra nånting småskumt. Vi fildelar för att det är bra, punkt slut.