En sak har jag funderat på i diskussionerna kring medborgarlön, grundläggande inkomst och arbetslinjen. Flera verkar tro att vi människor inte har förmåga att känna ansvar såvida det inte finns ett mått av yttre tvång, eller så. Att vi är okapabla till att känna motivation eller ambition såvida man inte är anställd på ett “riktigt” jobb.

Motivationer och  ambitioner behöver vi alla, tror det är något vi plockar upp från sociala sammanhang inte minst. Ett starkt socialt sammanhang är våra arbetsplatser. Men måste det vara just en arbetsplats för att skapa det sociala stödet? Jag tror t.ex. att ju fler arbetslösa vi har i samhället desto fler sociala och utvecklande sammanhang måste finnas  för att inte hela grupper ska gå under.

Varför ska inte en icke-anställd kunna ses som en tillgång i samhället? Varför skulle det inte kunna bo nån slags stolthet att skapa något av sin vardag även om man inte har anställning? Vi fostras att tro att vi varken har ryggrad eller värde utanför det här systemet.

Det doftar dessutom väldigt mycket av misstroende mot mänskligheten. Men faktum är att när det handlar om medborgarlön så blir det vad vi gör det till. Lika gärna som att fostra till självdestruktivitet och -förakt kan vi fostra till inspiration och utveckling.

Om det är så att vi som samhälle vill lägga mer pengar på att jaga fuskare än fusket i sig kostar, vilket sker idag, ja, då får det väl vara så då. Handlar det om att vi inte är tillräkneliga en masse, så får jag bita i det sura äpplet och inse att vi inte förtjänar nåt annat.

Men jag tror faktiskt inte att det är sant. Jag tror att folk generellt sett gillar att göra nåt av sig och sina liv och göra avtryck i tillvaron. I både stort och smått, en värdering som visserligen är svår att avgöra på förhand.

Wikipedia, Linux, Gnu och en uppsjö av liknande initiativ bevisar det. Folk jobbar som tusan utan någon belöning, gratis på sin fritid, för att de gillar tanken på att tillföra något till världen. Det är en otroligt stark motivation, oslagbar skulle jag vilja säga, även om det från början ansågs vara en galen idé som inte skulle leda till nåt.

Överallt bevisas motsatsen om den generellt lata, oambitiösa människan om och om igen. Det är inte människor som är lata — det är illa fungerande system som behöver ses över. Men det är enklare att tro alla om illa, än tvärtom idag.

Signaler idag pekar på att vi alltid kommer att ha en stor andel “sysslolösa”. Det är oansvarigt att lura sig själv och andra att det beror på den gruppens personliga brister när det ekonomiska systemet är uppbyggt så att det måste vara en grupp som står utanför.

Vi kan inte gärna visionera om ett samhälle där det är ett lika med tecken till ett förlorat liv för att man inte fick plats i värmen? För det är det underförstådda med att säga att ingen vill, kan eller har ambitioner om de får andra möjligheter än anställning ger. Vi behöver snarare gemensamt hjälpa till att motivera varandra istället.

Att jag leker med tanken kring medborgarlön betyder för övrigt inte att det måste bli det, det finns inte självändamål i det. Helt problemfritt är det säkert inte heller. Jag är mest bara intresserad av att komma bort från det där hörnet vi är inmålade i just nu, där människor som samhällsresurs (om uttrycket ursäktas) slarvas bort. Varför inte “medborgaranställa” folk istället för att skuldbelägga dem för något de rimligtvis inte har ansvar för?

Diskussioner kring medborgarlön tycks vara det enda alternativet till nån form av vision av att komma ur den här alldeles för ofta människofientliga fällan. Värdiga liv för alla är de flesta intresserade av som samhällsmål. Och det uppnår vi inte genom att påstå att folk är lata, fuskiga av sig eller allmänt dumma och inrättar regler som utgår från och därmed bekräftar det.

Anna Svensson är rädd för att den här debatten ska leda till utvidgad piratpolitik. Själv är jag rädd för att ingen tar tag i det över huvud taget och är anledningen till att jag skriver om det.

Avslutningsvis; en intressant animerad föreläsning om lite forskning om hur vi fungerar, och vad som motiverar oss när det handlar om “morot” vs. “piska”.