Julian Assange.

Jag har försökt att förhålla mig till honom som person till ett minimum. Nedan försöker jag reda ut de trådar som jag haft i huvudet kring just honom, så ärligt som möjligt.

Från ett känslomässigt perspektiv; Ställningstagande i svensk lagstiftning kring våldtäkter är inte den strid jag valt att ta idag. Jag säger inte att det inte är en strid värd att ta, men då från en långt mindre hatisk ståndpunkt än vad som plastats upp lite för ofta. Jag blir t.ex. inte mer övertygad om att det är ett viktigt ställningstagande, för att vissa verkar anse att kvinnor är hemska i största allmänhet.

För det är en liten sidotråd som varit rätt eländig och som följt med Assange-affären. Faktum är att jag ofta upplever situationen till största delen handla om att tvingas erkänna att bara för att jag är kvinna är jag ond.

Vill vara tydlig med att jag inte upplever den biten som Assanges fel.

Alldeles för många tar tillfället i akt, och hatar mig i egenskap av kvinna förbi alla chanser att känna gemenskap i den sortens frågeställningar. Flera ifrågasätter själva lagstiftningen vi har på goda grunder, helt klart, men alldeles för många väljer att spä ut det med nedlåtande och, inte sällan, renodlat hat mot kvinnor.

Ett stort antal människor gör antagligen Wikileaks en björntjänst som hänger upp det på Assange och hans sexliv. Jag tror faktiskt att de flesta som halkat in på hatet egentligen inte menar att vara taskiga mot kvinnligheten i stort, så har dragit mig för att ta upp det.

Så från ett principiellt perspektiv; Wikileaks som organisation är för mig långt mer viktig än Julian Assange som person. En fungerande rättsstat där rättssäkerhet för alla (och då menar jag ALLA) är ett naturligt inslag, är långt mer viktig än att greppa högaffeln och jaga endera tjejer eller Assange till bålet.

Ja, det blir jäkligt kladdigt att Assange bli anklagad för ett sånt här brott i samband med att makthavare går till bisarra överdrifter för att stänga ner Wikileaks, inte tu tal om det. Å ena sidan kanske är han oskyldig och utnyttjas i ett fruktansvärt spel. Å andra sidan kanske är han skyldig och den anledningen används för att sänka hela öppenhetsrörelsen.

Alldeles oavsett hotas Wikileaks. Jag är inte villig att sänka Wikileaks för att stötta Assange även om det kanske kan låta som att jag är villig att _offra_ Assange. Och jag vill definitivt inte låna ut mig själv till nån slags anti-wikileakspropaganda genom att ta avstånd från Assange heller. Men i slutändan är jag ovillig att avsätta rättssystem vare sig för Assange eller makthavares skull.

För ur ett rättssäkerhetsperspektiv kan jag inte gärna “välja sida” — då skulle jag inte vara ett dugg bättre än de makthavare jag anklagar för att dölja sina begångna fel, hur tramsiga felen än är, idag. Det kan inte vara så att carte blanche ska kunna utdelas till vissa enskilda medlemmar i samhället. Att vissa människor går fria från granskning.

Ingen av oss har en aning om vad som föranledde tjejerna att gå till polisen. Ingen av oss, inklusive makthavare, har rätt att utdöma straff hipp som happ av godtyckliga anledningar. Ingen av oss, framför allt, borde ha anledning att hänga upp framtida utveckling av det öppna samhället på en enda person.

I grunden känner jag lite motstånd mot trenden i samhället som utvecklats från att agera efter etik och ideologi till att hänga upp förtroendet på enskilda personer. I valet röstades det t.ex. mellan “Mona” och “Fredrik” snarare än socialdemokratisk och moderat politik. Det är inte en sund utveckling, jag tar gärna personligen chansen att bryta den trenden när tillfälle uppstår.

Människor är både goda och onda och ibland vet vi inte ens när det ena är det andra. Ett öppet samhälle hjälper oss att tackla det problemet. Det är rättsstaten, det öppna och fria samhället som är viktigt.