Det var beklämmande att höra Roland Poirier Martinsson snacka om att Wikileaks är ett hot mot öppenheten, när Axel Andén mötte honom på kort debatt i TV4 igår. Särskilt efter att jag läst Peter Bratts genomgång om varför USA kan ställa ganska hårda krav på Sverige i förhandlingar.

Wikileaks är oansvariga, anser Roland Poirier Martinsson, även om materialet som läckts gås igenom och kontrolleras så ingen privatperson kommer till skada. Vilket däremot svenska FRA inte gör, som läcker material utan att kontrollera innehållet, till USA. Ett förfarande som dessutom är lagligt.

När så Carl Bildt förnekar att det förekommer nåt slags tryck på regeringen att utlämna Julian Assange till USA blir det mest bara lite “jaja, inte ÄN kanske”, om man nu ska känna nån slags förtroende till uttalandet.

Om Piratpartiet orsakar korrespondens med svenska regeringen, lär Assange vara än mer högvilt. Pågår det, eller om det uppstår, en diskussion som leder till en utlämning av Assange hoppas jag att den svenska regeringen inser att de då sätter sin sista potatis. Jag inbillar mig att det denna gång inte skulle kunna gå att hålla hemligt, och blir i sig ett tecken på hur öppenhet, om än i vissa fall påtvingad, faktiskt leder till något bra. Men det makthavare lär sig idag är sannolikt att bli bättre på att hålla saker hemliga.

SR kan vi läsa om oron för digitala attacker mot myndigheter (vilket jag inte ställer mig bakom alls), men de glömde visst rapportera attackerna mot Piratpartiets servrar. Dessa angrepp är oidentifierade, men få tvivlar nog om vilka som står bakom. Det är av den här anledningen, med flera, som många börja kalla det som händer för ett “informationskrig”.

Det har uppstått motreaktioner. Vilket har lett till att Twitter och Facebook nu försöker stoppa “Anonymous” som står bakom sänkta servrar för exempelvis Paypal. Twitter har dessutom kommit ut med en förklaring till varför wikileaks inte dyker upp på trendinglistorna.

Detta prekära läge bekymrar inte amerikanska politiker (ej heller svenska vad det verkar, som varit helt tysta). Senatorn Joe Lieberman tyckte till och med att en förundersökning ska dras igång mot New York Times som publicerat material från läckan.

Vill du skänka pengar till Wikileaks så kan du hitta en guide här. Visa och Mastercard beslutade sig ju för att förhindra Wikileaks från deras tjänst, och det sägs bero på att dessa företag förekommer i de senaste läckorna. Amerikanska diplomater hjälpte företagen att komma in på marknaden i Ryssland, genom att påverka rysk lagstiftning.

En annan orsak-verkan-reaktion som nu börjat komma igång på allvar är det som väl emellanåt ser ut att vara personfixering vid Julian Assange. Flera röster har höjts om att försöka hålla fler än en tanke i huvudet samtidigt.

Massor av information inom loppet av ett dygn, med andra ord. Innehållet är redan gammalt när jag listar upp det och ny information lär dyka upp i samma ögonblick som jag postar det här inlägget.