Tankarna surrar på högvarv. På twitter kan man följa folks reaktioner på bombattentatet i Stockholm och det är som man kanske kan förvänta sig lite över hela kartan. Det skojas, ironiseras, ställs seriösa frågor blandat med cynism, rannsakas, meta-diskussioner om meta-diskussioner… @augustin_erba skrev:

Twitter är verkligen riskabelt för människor som brukar tala innan de tänker.

Det är alldeles för tidigt att våga sig på nån slags analys, men ville ändå slänga upp några (röriga) tankar.

Det är nånstans patetiskt att min första flyktiga tanke när rubrikerna sjunkigt in om bombaren i Stockholm var, “men, sånt här skulle ju FRA förhindra?”. Lite skämmigt tycker jag, kan inte riktigt sätta fingret på varför jag skäms. Kanske för att det känns lite för exploaterande under den rådande situationen?

Jag trodde inte att massavlyssning skulle råda bot mot sånt här, det fick vi veta redan innan FRA-lagarna genomfördes. Men när politiker och polisen kallar detta för terroristbrott så lägger de ribban för den sortens funderingar eftersom just det ordet användes för att få igenom massavlyssning. Jag har dessutom antagligen tjatat om den här problematiken för länge för att inte tänka i de banorna.

Men det finns ytterligare nivåer i det här som jag upplever som väldigt jobbiga. Med Malmö i färskt minne är det smått omöjligt att inte fundera på de olika värderingarna vi ser nu i samband med Stockholmsbombaren, t.ex.

Vithyad man skjuter dussintals i Malmö = ensam galning. Mörkhyad man dödar sig själv i = terrorist.

Det är inte smickrande att fundera på hur lätt vi lägger “vi och dom” som värderingar i ett samhälle vi delar vår vardag, något som jag dessutom började fundera på redan tidigare i och med Wikileaks. Hur svårt vi verkar ha att inse när saker angår oss som samhälle i stort. Jag vill knappt tänka på hur diskussionerna sett ut om stockholmsbombaren fått med sig fler liv än sitt egna…

Så, dels har vi inrättat ett system som ger oss falsk trygghet, FRA, sen har vi det där med att Datalagringsdirektivet är på gång och ska göra samma sak. Sen har vi det där med att vi som samhälle omedvetet(?) håller hela grupper utanför och lägger annorlunda värderingar på dessa och flera är med rätta rädda för vad det kan leda till.

Kanske fler FRA och Datalagsinspirerade åtgärder som minskar våra rättigheter ytterligare? Kanske FRA och Datalagsinspirerade åtgärder fungerar som förstärkare för “vi” och “de”-tänkande och därmed ser till att vi lever under den sortens hot? Jobbiga tankar i en jobbig situation.

Hur som helst så är det förvirring som råder just nu och då gäller det att hålla huvudet kallt hur många extraslag mitt hjärta än tagit idag.