När jag läser Maria Demkers uppräkning av olika terrorhandlingar som hänt i Sverige genom åren, sitter jag och klurar på varför det ena är terrorism och inte det andra.

Efter gårdagens funderingar om terrorism är snudd på en ursäkt att vara rasist/skapa konflikt utan att behöva skämmas — okej, jag skrev inte så, men det var en underliggande fundering om den nu inte syntes mellan raderna — så har jag försökt ta reda på vad den gängse definitionen av en terrorist är, vilket jag inte är ensam om.

Mark Klamberg tipsade mig om definitionen i 2 § i lagen (2003:148) om straff för terroristbrott. Den definitionen har även Säpo på sin hemsida där de informerar om hur terrorism ska definieras:

2 § För terroristbrott döms den som begår en gärning som anges i 3 §, om gärningen allvarligt kan skada en stat eller en mellanstatlig organisation och avsikten med gärningen är att
1. injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller en befolkningsgrupp,
2. otillbörligen tvinga offentliga organ eller en mellanstatlig organisation att vidta eller att avstå från att vidta en åtgärd, eller
3. allvarligt destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer i en stat eller i en mellanstatlig organisation.

Wikipedia har dessutom en läsvärd genomgång av uttryck och historik.

Så bombmannen i Stockholm passar in på definitionen att vilja attackera Sverige som land, om informationen är att lita på som snurrar runt. Även om detta är något han gjort alldeles på egen hand utan uppbackning från någon organisation eller så, inbillar jag mig? Eller skulle det då inte vara terrorism? Är själva avsikten avgörande för om det ska stämplas som terrorism eller inte?

När Hagamannen terroriserade en hel stad stämmer såklart punkt 1 in också, men själva brottet var inte riktat mot Sverige som land, avsikten var inte att skrämma oss som nation hur demoraliserande situationen än upplevdes av resten av oss och särskilt de som bodde i de områden han härjade.

Kanske är det här Malmös laserman sorterar in också? Jämförelsen som drog igång de här tankarna hos mig. Det är emellertid svårt att se det som nåt annat än att syftet var att “injaga allvarlig fruktan hos en befolkningsgrupp”, om det nu går att se invandrare som en homogen grupp eller om det är han som sitter häktad för det som genomförde det eller inte.

Ur den synvinkeln kan det vara intressant att fundera över varför det känns som att “ensam galning” passar in bättre där, i vårt rättsmedvetande. Bristen på politisk kommuniké eller avsiktsförklaring är kanske det som utgör nån slags skillnad och så här från sidolinjen kan jag uppleva det som en dos godtycke, på sätt och vis.

Jag undrar om det uppstått nån slags märklig backlash: “Det var inte en terrorist? Men puh, vilken lättnad.” Som om terrorism skulle vara så mycket värre än andra företeelser som håller folk i skräck och får betala med sina liv för. Skillnaden tycks vara psykologisk nästan. Vi kan hantera allt utom terrorism.

Det heter att “den som är terrorist i den enes ögon är frihetskämpe i den andres“. Med Wikileaks i närminnet — som nånstans också passar in på terrorismdefinitionen med lite (politisk) vilja — även där är ju avsikten att skaka om, att försöka påverka makthavare denna gång till större öppenhet. En företeelse jag stöttar och då gör mig skyldig till att stötta terrorism i någons ögon för.

Det är inte vattentäta skott precis, mellan frågeställningar kring massavlyssning, främlingsfientlighet, terrorism och Wikileaks och OpenLeaks osv. och är väl kanske varför jag tjötar om det. Nåt slags behov av att försöka definiera det för mig själv, antar jag. Vette fanken om jag lyckas så bra, emellertid.