Få har väl missat att jag tycker det är skit när viktig utveckling knyts ihop med en specifik person. En person behövs ofta, för att dra igång, leda, fokusera arbete och intryck osv. En person som är kontroversiell dessutom är ju ännu bättre, eftersom det blir en pipeline till uppmärksamheten.

kaminskitweet

Uppmärksamhet som är åtråvärd för “sakens” skull — men som såklart då skitas ner, som jag ser det i onödan. Det är lite latmask över det hela, det är inte bara jobbigt, det är till och med dumt att lägga ner fotarbete och grundläggande värdeutveckling och satsa på själva saken när det finns spaltkilometer att vinna på en person.

Vi ser det runt omkring oss, hela tiden. Vi belönar ofta den som låter värst, med uppmärksamhet. Jag var till exempel inte så säker på att pengabränningen i Almedalen var så misslyckat som alla ville få det till när det begav sig. Särskilt när “alla” skrev om det.

Jag har egna exempel också, tydligen är det roligare för folk de gånger jag är förbannad, antagligen för att jag anstränger mig att vara lite nyanserad och så där, normalt sett. De gångerna jag tagit ut svängarna, skrivit missriktad rubrik eller på annat sätt, ptjaa mer eller mindre lurat folk, har jag varje gång fått besöksrekord och belönats med diskussion. Det är nästan otäckt att se hur “lätt” vi kan manipulera(s).

Många försöker använda sig av den kunskapen, men få lyckas egentligen. Kakafonin av det som uppfattas som kontroversiellt och därmed hörbart landar i nåt slags brus av elakheter istället. Och brus leder inte till uppmärksamhet.

Själv litar jag inte på en person som alltid är arg och hatisk. Det är ett onaturligt tillstånd att befinna sig i det känsloläget ständigt. Det är inte heller säljande kontroversiellt i längden bara att vara förbannad, även om många lever kvar i att det är lite osvenskt sådär, att röra om lite. Få tror sig till och med vara intressanta om de inte är förbannade och fördömande när de skriver och missar helt att viktiga kontraster saknas.

Så länge uppmärksamhet är den heliga graalen, så lär vi se varianter av manipulation svänga fram och tillbaka, en pendel som nog varken kan eller ska stanna. Men jag tror, för att undvika endast sidorörelser så behöver vi exempelvis släppa den extremstarka kopplingen mellan person och rörelse. Sluta koppla personliga besöksrekord med framgång — om det nu är “sak” som driver engagemanget från början.

Det finns en stark trend av att vilja se och höra det genuina, parallellt med allt det här. Eller kanske tack vare det här. Intressant nog är det med största sannolikhet samma människor som välkomnar det, för att balansera allt junk som är designat att fånga vår uppmärksamhet.

Det är nog bara vi själva som kan fixa till den balansen. Kanske behöver vi fundera lite mer på vad för slags uppmärksamhetskrävande utspel vi belönar. Att lyckas få uppmärksamhet är egentligen inte ett betyg på någots karaktär eller kvalitet. För uppmärksamhet är väl inte ett självändamål?

* * *

Nåväl, jag hade en annan röd tråd i åtanke när jag började skriva det här inlägget, men som så ofta tog det sin egna lilla väg, när jag började fundera. Ursprungligen hade jag tänkt lyfta Joakim Jardenbergs fråga också om skillnaden mellan att uttrycka en åsikt och sälja något, vilket jag tyckte var mycket tänkvärt, som ni väl kan titta in och läsa också.