Egentligen borde jag väl se över året som gått — men å andra sidan har nog mina postningar den här veckan reflekterat mina känslor rätt bra egentligen så har inget behov av det. Några nyårslöften blir det inte heller eftersom jag upplever det som världens bästa sätt att göra sig själv besviken.

Sitter och klurar på hur jag ska markera nyåret här på bloggen och det enda jag egentligen har som surrar runt i huvudet är hur det nya alltid markeras på gamla vanliga sätt. Och hur det i sig gör att även nästa år blir smått förutsägbart.

ivanhoe

Igår kväll slängde jag ur mig en fråga på twitter där jag undrade om vad som skulle hända om det fanns ett konto där vem som helst kunde logga in. De flesta av oss var rörande eniga om att det bara skulle vara en tidsfråga innan någon inte ville vara med och leka, byta lösen, spamma ihjäl det eller på nåt annat vis göra ett sånt konto omöjligt.

Men, det enda sättet att veta säkert är såklart att dra igång ett och se vad som händer. (Lösenord: twitterallmänning)

Jag är glad över att meddela att jag hade fel — jag trodde faktiskt att det skulle ha pajat ur vid det här laget. Och en ganska bra grej att gå in i ett nytt år med, faktiskt. Den vetskapen alltså — att även om vi är förutsägbara som tusan så händer det småsaker hela tiden som gör att vi justerar och går framåt.

Kontot kommer att paja så småningom, kanske redan idag av nån som vill lära oss en läxa om den fallerande människan, kanske senare av ren uttråkan eller vanlig glömska. Men jag märker hur jag redan lärt mig en läxa om de nyfikna som vill prova på och se vad som händer. Ibland behövs det inte några större grejer än så för att tända lite gnista.

Imorgon kommer Ivanhoe välja fel tjej igen. Men jag väljer att tro på mänskligheten ett år till.

Gott nytt år alla! :)